Vattenskidor är en fritidssport som man kan njuta av i sjöar, floder och mer sällan i havet. Skidåkaren dras bakom en motorbåt via ett skidrep, och dras upp på vattnet på en eller två skidor. Nybörjare lär sig vanligtvis på dubbla skidor och går sedan vidare till en enda skida.
Vattenskidor har gummigjutna bindningar för att hålla fötterna på plats. En uppsättning dubbla skidor har bara en enkel bindning på varje skida, men om en av dubblarna är gjord för att eventuellt användas som en enkelskida, kommer den att ha två bindningar. Till skillnad från en skateboard-ställning där ledarfoten är rakt inriktad och den bakre foten är vinklad, är bindningarna på en enda skida båda orienterade rakt fram. Tårna pekar mot den främre spetsen av skidan, en fot direkt bakom den andra. Vattenskidåkning kräver ett bra balanssinne.
För att göra din bästa vattenskidåkning måste skidan ha rätt längd för skidåkarens byggnad. I allmänhet är vattenskidor ungefär tre gånger bredare än snöskidor och är gjorda av glasfiberkompositer. Vissa gamla entusiaster från 1970-talet och tidigare kanske fortfarande har vattenskidor i trä undangömda i garaget eller båten.
Bottenkonturen på en vattenskida har mycket att göra med hur skidan kommer att prestera. Lite konkav botten är standard. Tävlingsskidor har ofta djupa konkava bottnar som reagerar mycket snabbare, gräver ner sig i vattnet och kastar en skön spray när åkaren lutar sig in i eller bort från båten.
Vattenskidåkning kräver att skidåkaren tar på sig en flytanordning som kallas en skidväst. Vissa vattenskidåkare föredrar också att bära skidhandskar för att behålla ett bättre grepp om rephandtaget. Skidåkaren kommer i vattnet och kastas med rephandtaget efter att ha fått fötterna placerade i skidbindningarna. Skidlinan i nylon fästs med en karbinhake i en U-bult på baksidan av båten.
Skidrep är olika långa, med kortare linor som används av mer avancerade skidåkare. Om ett rep är för långt blir det för mycket slack i svängarna. Repet kan ha ett dubbelt eller ett enkelhandtag.
Båten som ska bogsera skidåkaren drar långsamt iväg tills repet är inlärt. Skidåkaren måste balansera i vattnet, ”sitta” på baksidan av skidan/skidorna i knäböj, armarna utsträckta, hålla i rephandtaget. Skidan eller skidorna ska hållas fram framför skidåkaren med spetsen/spetsarna utskjutande från vattnet. När skidåkaren är redo ropar vanligtvis skidåkaren: Slå på! och båten accelererar i full fart för att få upp skidåkaren. När skidåkaren har ställt sig upp helt backar båtföraren av gasen till marschfart.
Alla båtar kastar en kölvatten eller en bana av kolvat vatten bakom stöttan. Vattenskidåkning innebär vanligtvis att man drar fram och tillbaka över kölvattnet. Vissa vattenskidor är gjorda med ett litet hål i ryggen för att kasta upp en hög vattenstråle som kallas en ”tuppsvans”. Tuppsvansar gör vattenskidåkning mycket prålig.
När du åker vattenskidor kan en skidåkare använda handsignaler för att kommunicera med personerna i båten. En tumme ner indikerar att skidåkaren vill sakta ner, medan en tumme upp indikerar ett behov av fart. När skidåkaren faller eller faller av ska en röd flagga hållas uppe i båten tills skidåkaren och repet är återställt. Detta för att varna andra båtfolk i närheten att hålla sig fria. Därför kräver vattenskidåkning minst tre personer: föraren av båten, flaggbäraren vars uppgift det är att alltid titta på vattenskidåkaren och skidåkaren.
Vattenskidor är en mycket populär aktivitet, skapad 1922 av Ralph Samuelson från Minnesota. Idag är slalomskidåkning, hydrofoiling och wakeskating alla ytterligare sporter som kommer från vattenskidåkning.