Vattenbruk är odling av vattenlevande växter eller djur under hela eller delar av deras livscykler, enligt United States Department of Agriculture. Metoden är främst känd för sin tillämpning inom fiske, men det är inte det enda som vattenbruk kan användas till. Det gäller även ostron, räkor och andra djur som inte traditionellt setts som vattenbruk.
Vattenbruk har en rad fördelar. I första hand tillåter det naturliga populationer av fisk att reproducera sig medan odlade versioner används för mat. Detta bidrar till hållbarheten hos vissa hårt efterfrågade fiskar. Det betyder också att fisken är lättare att hitta.
Pärlor är en annan produkt som produceras genom användning av vattenbruk. Dessa är kända som odlade pärlor och produceras både i sötvatten och saltvatten. Ostron implanteras med en kärna som den så småningom kommer att använda för att bilda pärlan, vilket tar chansen ur ekvationen. Medan naturpärlor i många fall är mycket mer värdefulla, är odlade pärlor lättare att producera och rikligare, varför deras värde är lägre.
I USA är havskatt och öring två av de mest uppfödda fiskarna som produceras via vattenbruk. Dessa arter klarar sig bra i en kontrollerad miljö och ger relativt snabbt vinst. Även om de normalt inte blir lika stora som sina naturliga motsvarigheter, helt enkelt för att de inte lever så länge, växer de ofta snabbare, eftersom de får kosttillskott utöver naturlig mat.
I vissa kretsar har vattenbruket fått en del kritik för hur det producerar sina produkter och en del av dess miljöpåverkan. Till exempel har odlad lax ofta inte samma hälsofördelar som vild lax, på grund av kostproblem och bristande förmåga att simma i stora öppna ytor, som naturligt är tänkt. Dessutom får de kosttillskott som påverkar tillväxt, hormoner och till och med färgen på köttet.
De som är kritiska till vattenbruk föreslår också att praxis stöder stora jordbruksföretag, snarare än småbönder och fiskare. Kostnaderna för att starta och upprätthålla en vattenbruksverksamhet kan ibland vara oöverkomliga för många som vill engagera sig. Därför är i många fall de enda som kan komma in i verksamheten de som har ett stort kapital att lägga ut. Dessa är oftast stora företag.
Andra säger att vattenbruk är en viktig del av miljövården. Tekniken har nu nått en punkt där arter kan skördas i hastigheter som kraftigt överträffar artens förmåga att fortplanta sig. Därför kan det enda sättet att upprätthålla vilda populationer vara att komplettera dessa populationer med gårdsuppfödda versioner av arten. De som stöder vattenbruksverksamhet tror faktiskt att detta är nyckeln till god miljöpraxis.