Vaginala vårtor är utväxter i slidan som representerar infektion med en av flera sexuellt överförbara stammar av humant papillomvirus (HPV). Termen vaginala vårtor är mindre bekant än den mer frekvent använda termen, genitala vårtor. Detta beror på att vårtor kan dyka upp på andra ställen, till exempel på vulva, i området mellan slidan och anus, på områdena strax utanför slidan och på livmoderhalsen. Män kan också få genitala vårtor, på penis, anus eller på testiklarna. Både män och kvinnor kan utveckla dem i halsen om de utövar orala sexuella aktiviteter med en smittad person.
När kvinnor utvecklar någon form av vaginala vårtor kan de eller kanske inte märker att de har dem. Om vårtorna sitter på vaginalväggarna är de inte synliga, och ibland ger en infektion av könsvårtor så små vårtor att även om de finns på mer uppenbara ställen kanske de fortfarande inte märks. I allmänhet är vårtorna små och kan vara kött eller gråfärgade. De blir mer märkbara om två eller flera vårtor växer ihop, och dessa kan få vad som beskrivs som ett ”blomkålsutseende”.
Eftersom vaginala vårtor inte alltid är lätta att se, kan kvinnor behöva förlita sig på olika symtom som tyder på deras närvaro. Dessa kan inkludera klåda eller allmänt obehag och/eller irritation. Ibland blöder vårtor under samlag, vilket gör samlag smärtsamt. Dessa förnimmelser måste övervakas särskilt om de uppstår under graviditeten, eftersom HPV-infektioner kan vara vilande under långa perioder och kan vara benägna att uttryckas när kvinnor är gravida.
Det finns flera problem med utvecklingen av vaginala vårtor, och läkarvård behövs när de dyker upp och därefter. I vissa fall kan vårtor växa så stora att de blir exceptionellt obekväma, till och med blockerar saker som urinröret, vilket gör det svårt att urinera. Alltför stora vårtor kan behöva tas bort, och läkare har olika metoder för effektivt avlägsnande som inkluderar användning av kemikalier för att förstöra vårtvävnad, eller som kan vara mer omfattande och kirurgiska till sin natur och kan använda elektrisk ström, laser, frysning eller skalpellexcision.
Det faktum att vårtor är symptom på HPV-infektion utgör ett ytterligare problem. De stammar av HPV som är kopplade till genitala vårtor är också kopplade till avsevärt ökad risk för livmoderhalscancer. Om en kvinna utvecklar en HPV-stam med denna potential måste hon se till att hon har regelbundna uppföljningar med en gynekolog och årliga cellprov för att kontrollera förekomsten av cancerceller.
Det är också viktigt att inse att vaginala vårtor är mycket smittsamma och lätt kan spridas till partners. Människor som löper störst risk att utveckla dessa är de som har oskyddat sex, sex med flera partners eller som blir sexuellt aktiva i tidiga åldrar. Det finns förebyggande behandlingar, inklusive vaccin mot livmoderhalscancer som Gardasil®. Säkrare sexpraxis som kondomanvändning kan också minimera infektionsrisken.