Utträngningseffekten är en typ av ekonomisk teori som ibland används för att förklara förekomsten av en räntehöjning som ett resultat av en regerings aktivitet på en penningmarknad. Vanligtvis är denna förskjutning uppåt i räntan kopplad till en ökning av mängden upplåning som staten bedriver på marknaden. Skulle denna aktivitet börja göra det svårare för företag eller privatpersoner att delta på marknaden brukar fenomenet benämnas utträngning, vilket innebär att statens upplåning gör det svårt för andra att göra affärer på dessa marknader.
Det bakomliggande konceptet med undanträngningseffekten är att när en stat ägnar sig åt ökad upplåning så får det naturligtvis inverkan på de räntor som gäller på den marknad där den upplåningen sker. Eftersom ett av de medel som regeringar använder för att låna pengar är att emittera obligationer, betyder det att en ökad mängd obligationsemissioner från en regerings sida kan få effekten att höja räntorna avsevärt. Den ökningen kan nå en punkt där andra enheter som normalt skulle ge ut obligationer för att samla in pengar kan tycka att den högre räntan är oöverkomlig. Som ett resultat kommer de inte vidare med att emittera obligationer och trängs därmed ut från marknaden.
I vid bemärkelse uppstår en utträngningseffekt varje gång en ökning av de offentliga utgifterna leder till att privata enheters investeringar i konsumtion minskar. Detta innebär att konsumenter kan känna sig trängda när en regering väljer att höja skatterna som ett sätt att generera ytterligare medel, och börjar minska sin konsumtion som ett sätt att hantera det högre skattetrycket. Om staten samtidigt ökar sin upplåning för att generera intäkter kan det innebära att privata investerare börjar dra ner på sin verksamhet på grund av räntehöjningarna. I båda scenarierna utövar statliga utgifter ett betydande inflytande på hur privata och företagsinvesterare väljer att delta på olika marknader och i ekonomin i allmänhet.
Medan många ekonomer accepterar idén om en utträngningseffekt, anses den inte vara en beprövad teori av alla som studerar samtida makroekonomi. Några av invändningarna mot premissen för denna specifika ekonomiska teori är att de uppgifter som citeras för att fastställa sambandet mellan räntor och deras effekt på investeringar är föremål för tolkning. Vissa ekonomer protesterar mot utträngningseffekten med motiveringen att ett antal andra faktorer kan spela in även när regeringen ökar sina utgifter som gör viss skillnad i hur mycket eller lite individer och företag anpassar sina konsumtionsvanor.