Utrikespolitiken dikterar hur ett land kommer att agera gentemot andra länder politiskt, socialt, ekonomiskt och militärt, och i något mindre utsträckning, hur det beter sig mot icke-statliga aktörer. Utrikespolitik kan också kallas internationella relationspolitik eller helt enkelt diplomati. Det verkar troligt att utrikespolitik, i någon form, har funnits sedan mänsklighetens tidiga dagar på Afrikas slätter, när stora stammar antagligen skulle interagera då och då utan att engagera sig i allomfattande krig. Idag hanteras utrikespolitiken av utrikesministrar, ambassadörer och/eller utrikesministern (i USA).
Även om utrikespolitiken alltid har varit viktig, är det särskilt sant i dag, när flygresor gör världen mindre och mer sammankopplad, och kraftfulla vapen gör risken för diplomatiskt sammanbrott desto svårare. Många tänkare inom området satte uppkomsten av modern utrikespolitik och statsmannaskap med kardinal Richelieu, en statsman i tidigt 17-tals Frankrike. Richelieu blev känd för att befästa den franska makten, vilket gjorde Frankrike till de första av stormakterna och fejdade med den habsburgska dynastin, som härskade i både Österrike och Spanien. Han beordrade alla slott av den mindre adeln och feodalherrarna att raseras, vilket fick Frankrikes kungligheter att bli mäktigare än någonsin tidigare.
De 400 åren sedan Richelieu har präglats av intensiva utrikespolitiska interaktioner och förhandlingar mellan världens mäktigaste nationer, särskilt de i Europa, där världens makt var centraliserad fram till mitten av 20-talet, då nationer som Amerika och Kina kom till sin rätt. En viktig milstolpe i utrikespolitiken och internationella relationer kom 1919, när första världskriget avslutades med Versaillesfördraget (som skulle reta upp tyskarna att starta andra världskriget), och Nationernas förbund bildades. Nationernas Förbund var den första sanna internationella organisationen av länder och var en föregångare till dagens FN.
Idag kanaliseras många officiella tillkännagivanden och utrikespolitiska åtgärder genom Förenta Nationerna, som fungerar mer som ett internationellt forum snarare än något enhetligt politiskt organ. Det finns många tänkare inom utrikespolitiken som antingen stöder Förenta Nationerna, kallar det ett steg mot en mer enad och civiliserad värld, eller förkastar det och kallar det en värdelös charad. Det viktigaste organet i FN är säkerhetsrådet, en styrelse som består av länderna USA, Storbritannien, Ryssland, Kina och Frankrike. Denna makeup har kritiserats av andra länder som bara representerar vinnarna av andra världskriget, och inte riktigt reflekterar den internationella viljan. Ändå får FN:s säkerhetsråd stor uppmärksamhet och press, och även om dess inflytande över världshändelser inte är obegränsat, är det säkert starkt.