Ansett som en komedi, ”The Two Gentlemen of Verona” var den första pjäsen skriven av William Shakespeare. Som med många av hans andra verk, sägs det att Shakespeare hämtade denna berättelse från ett antal andra källor, inklusive romanser och berättelser från Spanien och på andra håll i England. Vissa forskare hävdar att en viktig källa till pjäsen var dikten ”Diana Enamorada” av Jorge de Montemayor. Andra påstådda inspirationer var berättelserna om Titus och Gisippus, publicerade i några källor, och ”The Tragical Historie of Romeus and Juliet” av Arthur Brooke.
Liksom flera av Shakespeares andra pjäser, innehåller ”The Two Gentlemen of Verona” de komiska bedrifterna av en kvinna som klär sig till en man och förvirrade älskare. Det sägs ofta att Shakespeare hämtade det mesta av handlingen i pjäsen från dikten ”Diana Enamorada”, en spansk pastoral romans. Den här dikten visar en man som bekänner sin kärlek till en kvinna, bara för att få henne på skämt att avvisa honom. Efter att mannen skickats till ett annat land följer kvinnan efter honom, i en pojkes förklädnad. Samtidigt faller mannen i dikten en annan kvinna, ungefär som karaktärer i ”The Two Gentleman of Verona.” Kvinnan utklädd till en pojke slutar med att fungera som mellanhand för de två älskande i den spanska berättelsen.
En annan ofta citerad källa för ”The Two Gentlemen of Verona” är berättelsen om Titus och Gisippus. Det här är två karaktärer från andra berättelser som är nära vänner, ungefär som Valentine och Proteus, vännerna i Shakespeares pjäs. Titus och Gisippus förekommer i bok II, kapitel 12 av ”Guvernören” av Thomas Elyot, och i en omfattande samling noveller som ingår i ”Decameron” av Giovanni Bocaccio. Precis som Shakespeares duo är Titus och Gisippus oskiljaktiga vänner tills de båda faller för samma kvinna.
En liknande berättelse finns också i ”Euphues: Anatomy of Wit”, som publicerades 1579 av John Lyly, och innehåller även två nära vänner som slåss om en kvinna. Till slut bestämmer man sig för att inte förfölja henne för att bevara hans vänskap. Vissa säger att Lylys stil också kan ha haft ett stort inflytande över utvecklingen av Shakespeares egen signaturröst.
Förutom teman och stil lånar ”The Two Gentlemen of Verona” även karaktärer från andra litterära verk. Till exempel använde Shakespeare Arthur Brookes ”The Tragical Historie of Romeus and Juliet” som en huvudkälla för sin berömda tragedi ”Romeo and Juliet.” Karaktären som heter Friar Lawrence, som förekommer i Brookes berättelse, är med i en senare akt av ”Two Gentlemen of Verona”. Shakespeare kan också ha tagit en scen från Brookes berättelse och använt den i ”Two Gentleman” – den där Valentine använder en stege för att gömma sig för och överlista hertigen, fadern till en av hans kärlekar.