En enhetlig resurslokaliserare (URL) är en textsträng som låter datoranvändare identifiera och öppna en fil, vanligtvis från en avlägsen plats. Även om det finns flera schemanamn som används för att identifiera typer av filöverföringar, är den vanligaste namnkonventionen för URL:er Hypertext Transfer Protocol (HTTP). Genom att använda detta protokoll kan användaren ladda ner webbplatser, videor och annat Internetinnehåll. Vissa webbadresser kan vara ganska långa, så programmerare har utvecklat flera metoder för URL-förkortning för att skapa länkar som använder betydligt färre tecken. Dessa förkortade webbadresser är mycket enklare att använda när du skriver e-postmeddelanden, foruminlägg och bloggar.
Sedan början av Internet har utvecklare varit tvungna att kämpa med systemet som används för att definiera filplatser i nätverket. Det tidiga URL-systemet använde flera systemnamn för att göra det möjligt för webbläsare att hitta och ladda ner innehåll. Allt eftersom utvecklingen av internet fortskred blev HTTP- och World Wide Web-systemen de dominerande protokollen för att leverera data till slutanvändaren. Dessa protokoll gjorde det möjligt för HTML-kodare (Hypertext Markup Language) att definiera Internetdomäner, såväl som hem- och undersidor inom dessa domäner. Den långa längden på vissa URL-adresser ledde till felstavningar och andra fel och tvingade programmerare att utveckla bättre metoder för användare att hitta filer.
URL-förkortning har blivit en av de mer populära metoderna för att översätta mycket långa webbadresser till mycket kortare textsträngar. Detta åstadkoms vanligtvis genom att en användare kopierar och klistrar in en lång URL i en webbaserad applikation som sedan skapar en kort, unik länk. Den här länken omdirigerar sedan användare till den ursprungliga, längre webbadressen. Förutom att tillhandahålla en kortare länk tillåter den här metoden också användare att dela länkar samtidigt som de döljer den faktiska destinationsadressen.
URL-förkortning har visat sig vara användbart för användare som skriver e-postmeddelanden eller bloggar, eftersom det tillåter skribenter att inkludera länkar till undersidor med komplicerade adresser utan att belamra textdokumentet med den långa URL:en. Detta gör det lättare för läsarna att antingen kopiera och klistra in den förkortade URL:en i sin egen webbläsare eller att skriva in den själva. Denna metod är viktig för mikrobloggare och användare av textmeddelanden som kan vara begränsade till 140 tecken för att förmedla sitt innehåll.
Vissa webbadressförkortningsapplikationer förlitar sig på toppdomäner med landskod för att generera unika webbadresser, vilket resulterar i att trafik dirigeras genom landet i fråga. Även om detta har vissa fördelar, kan det också leda till att innehåll filtreras eller blockeras, beroende på lagar och regler i det land som innehar domänen. Denna metod kan också leda till trasiga länkar i framtiden om URL-förkortningsföretaget förlorar sitt kontrakt med värdlandet eller går i konkurs.