I datorer är Ultra Advanced Technology Attachment (UATA) en term som används för att beskriva en typ av hårddisk (HDD). Hårddiskar är ett icke-flyktigt sätt att lagra digitalt kodad data. Icke-flyktig betyder att data finns kvar på hårddisken även när den stängs av, även om data bara kan hämtas när hårddisken har ström. Däremot förlorar ett datorchip som lagrar digital information som är flyktig den informationen när enheten som den är inrymd i stängs av. Advanced Technology Attachment är en allmän klass av hårddiskar och Ultra skiljer en mer specifik typ av hårddisk från den allmänna klassen.
UATA- och ATA-hårddiskar kallas oftare för Integrated Drive Electronics (IDE)-hårddiskar. I tekniska termer avser IDE anslutningen mellan hårddisken och datorn. Tidigare kunde en hårddisks styrenhet finnas på huvudkretskortet på en dator eller på ett expansionskort som anslutits till huvudkretskortet på en dator. Däremot är en ATA/IDE-hårddisks styrenhet integrerad i själva hårddisken. IDE används också för att skilja ATA/IDE-klassen av hårddiskar från hårddiskarna som föregick dem.
Den registeransvariges roll är att hantera överföringen av information från en del av ett datorsystem till en annan del av systemet. Genom att flytta styrenheten kan en ATA/IDE-hårddisk nu beskrivas som självstyrande. Nu hanterar en styrenhet som är integrerad i UATA-enheten dataöverföring istället för den styrenhet som finns på datorsystemet som den var ansluten till. Detta ansågs i sin tur minska kompatibilitetsproblem mellan dataöverföringsmetoder för hårddiskar och datorsystem. I UATA-hårddiskar hänvisar AT till användningen av IDE/ATA-enheter.
U, eller Ultra, indikerar att en viss ATA/IDE-hårddisk använder en metod för dataöverföring som kallas Ultra Direct Memory Access (DMA), eller förkortat UDMA. UDMA dök upp först 1998 och som snabbast var den dubbelt så snabb på att överföra data med 33/MegaBits per sekund (MB/s) än DMA. DMA var ett steg framåt i dataöverföringsmetoder genom att det uppnådde högre överföringshastigheter genom att undvika den centrala bearbetningsenheten och kommunicera direkt med datorns minne för dataöverföringsuppgifter. UATA-hårddiskar som för närvarande använder UDMA-dataöverföringsmetoderna baserade på en teknik som kallas busmastering kan överföra data med en hastighet av 133 MB/s. Detta är en relativt ny teknik som gör att datorn kan hantera mer än en uppgift åt gången utan att det påverkar hastigheten eller resultatet av varje uppgift.