Tungiasis är ett medicinskt tillstånd där en persons hud blir infekterad av en typ av loppor. Loppan gräver sig ner under huden och orsakar smärtsamma skador. Dessa lesioner förekommer oftast på patienters fötter och underben, eftersom loppan inte hoppar särskilt högt. En mängd olika behandlingsalternativ finns tillgängliga, men lesionerna kan också läka av sig själva. Om de inte gör det kan en läkare ta bort loppan eller applicera en medicin på det hudområdet.
Christopher Columbus besättning på Santa Maria rapporterade först om fall av tungiasis i Haiti på 1500-talet. Efterföljande spanska erövrare drabbades också av denna hudåkomma, till den grad att de hade problem med att gå. Idag har forskare pekat ut en specifik typ av loppor som är ansvarig för sjukdomen: den grävande loppan, eller Tunga penetrans, även kallad sandloppan. Tungaloppan föredrar torra, varma klimat och är infödd i Karibien och Västindien. De som bor i eller reser till Latinamerika, Afrika, Pakistan och Indien kan också ta upp denna lilla liftare på fötterna.
När Tungaloppan först gräver sig ner under huden, lämnar den en liten svart prick. Kort därefter kommer patienter att märka ett spridande område av rodnad med en förstorande svart prick i mitten. Under loppet av de närmaste veckorna orsakar tungiasis en distinkt, vit knöl på huden, ungefär lika stor som en ärta. Många människor kan lida av flera lesioner.
Huden som omger lesionen är ofta röd och svullen. Många patienter rapporterar klåda och smärta, som ibland kan vara allvarlig. Om tungiasis lämnas obehandlad eller patienten lider av en allvarlig infektion kan livshotande komplikationer och sekundära infektioner utvecklas. Sår kan bildas tillsammans med kallbrand, vilket kan leda till förlust av tår, fötter eller ben. Tungiasis kan också leda till cellulit, stelkramp och död.
Vissa patienter kan läka av sig själva utan risk för livshotande komplikationer. Tungaloppan dör om cirka två veckor och den kommer så småningom att lämna kroppen när gamla hudceller tappas ut. Annars kan patienter reagera på applicering av ett tjockt vaxlager över lesionen, vilket kan kväva loppan. Läkaren kan också applicera antiparasitiska läkemedel på huden, vilket kan inkludera tiabendazol, ivermektin och metrifonat.
I svårare fall kan tungiasis behöva åtgärdas med kryoterapi, vilket innebär att skadan fryses av med flytande kväve. Läkaren kan också rekommendera att fysiskt ta bort loppan. Detta kan innebära att skadan öppnas eller tas bort helt.