I de flesta common law-system är förtroendefastigheter de fastigheter som förvaltas av en person, en grupp människor eller organisationer till förmån för en annan. Ett förtroendeavtal skapas när en individ ingår ett avtal som föreskriver att sekundärparterna kommer att anförtros en del eller hela den initierande partens egendom. Ägaren av fastigheten kallas oftast nybyggaren. Förvaltare är de individer eller individer med vilken bosättaren inleder avtalet. Avtalet föreskriver vanligtvis att förvaltarna kommer att förvalta fastigheten på ett sätt som kommer att vara mest fördelaktigt för nybyggaren.
Förvaltare har ett tungt ansvar på grund av att deras beslut om bosättarens egendom kan ha stor inverkan på hans eller hennes ekonomiska välbefinnande. Förvaltarna har laglig äganderätt till den egendom som anförtrotts dem vid tidpunkten för avtalet, men förvaltarna är juridiskt skyldiga att underlätta användningen av sin lagliga rätt på ett sätt som är förenligt med det övergripande målet att gynna bosättaren. På grund av förtroendeegendomsavtalens karaktär specificeras den juridiska titeln som förvaltarna innehar på egendomen av bosättaren, som behåller en rimlig mängd laglig rätt till egendomen.
Förtroendefastigheter finns i många olika former, och den varierande karaktären hos formerna av egendom kräver olika förvaltningsmetoder. Real trust egendom är en form av egendom som skiljer sig från andra former av trust egendom på grund av sin orörlighet. Fast egendom är i allmänhet mark – det är en fast tillgång som är statisk men kan genomgå förändringar på grund av sin koppling till den naturliga miljön. Personlig förtroendeegendom är skild från fast egendom på grund av att denna egendom är lös.
Varje egendom som en bosättare anförtror en förvaltare eller förvaltare klassificeras som förtroendeegendom och kommer vanligtvis att förvaltas i enlighet med de olika egenskaperna hos de olika formerna av egendom. Personlig egendom kallas vanligtvis lösöre eller personlighet. Immateriell förtroendeegendom är en annan tillgång som bosättare kan anförtro till förvaltarna efter eget val. Denna typ av egendom har den unika egenskapen att vara fast och oförmögen att kännas, såsom värdepapper.