Trochaisk tetrameter är en typ av metrisk struktur som ibland används i poesi som indikerar en dikt skriven med åtta stavelser per rad som är strukturerade som betonade och obetonade par. Ordet ”tetrameter” indikerar mätaren för just denna typ av dikt, i det här fallet är dikten skriven som rader som var och en innehåller fyra fot, och varje fot är en relativt godtycklig stavelsedelning. Denna uppdelning specificeras av ordet ”trokaisk”, som hänvisar till en speciell typ av arrangemang där varje fot innehåller två stavelser med den första stavelsen betonad och den andra obetonad.
Ungefär som andra typer av metriska beteckningar är trochaisk tetrameter ganska lätt att känna igen och använda, även om fortsatt användning i ett långt arbete kan bli svårt. Den grundläggande strukturen för denna typ av mätare börjar med det andra ordet i namnet, ”tetrameter”. Tetrameter av något slag hänvisar till en viss meter där varje rad i en dikt är skriven med fyra fot, varje fot baserad på separationer av stavelser som kan delas oberoende av ordföljd. Det betyder att en dikt skriven med trokaisk tetrameter har fyra fot per rad, medan en dikt skriven med trokaisk pentameter skulle ha fem fot per rad.
Var och en av dessa fötter i trochaisk tetrameter skrivs sedan som en enda ”trokee”, därav ordet ”trokaisk.” En trochee är en struktur som liknar en jamb, som finns i jambiska meter, eftersom den består av två stavelser. Eftersom varje fot i en dikt skriven med trochaisk tetrameter har två stavelser, och varje rad har fyra fot, så har varje rad i denna typ av dikt totalt åtta stavelser. Medan en iamb har en obetonad stavelse sedan en betonad, har en troké en betonad stavelse sedan en obetonad.
Ett exempel på en linje med trochaisk tetrameter kan vara ”Människheten, djärv och modig, fastän kortlivad.” I det här exemplet kan de betonade och obetonade stavelserna delas upp och indikeras som ”MANkind // BOLD och // BRAVE, though //SHORT lived.” Den sista foten i det här exemplet skulle kunna läsas som två betonade stavelser, ”KORT LEVAD”, beroende på läsarens preferenser, vilket skulle göra det till en spondé snarare än en troké. Denna typ av variation inom trokaisk tetrameter är ganska vanlig, särskilt för längre verk, och hindrar hela dikten eller det skrivna verket från att bli monotont.