Transkriptionsprocessen sker inom alla celler och resulterar i att RNA-strängar produceras. DNA i cellen tillhandahåller transkriptet, eller ritningen, som bestämmer sekvensen av nukleotider som är sammanfogade för att göra RNA. Beroende på typ av cell sker transkription i antingen kärnan eller cytoplasman. Inom eukaryoter – celler som innehåller membranbundna organeller – sker transkription i kärnan. Hos prokaryoter – celler som inte innehåller organeller – sker processen i cytoplasman.
Generna som finns längs DNA-strängarna i cellen ger koden för de olika proteinerna som cellen producerar. Det finns två steg i proteinbildningen, som är transkriptionsprocessen och translationen av det RNA som produceras. Messenger-RNA (mRNA), ribosomalt RNA (rRNA) och transfer-RNA (tRNA) är de tre typerna av RNA som kan produceras. Alla tre är nödvändiga för att skapa proteiner i cytoplasman.
Det finns flera distinkta steg involverade i transkriptionsprocessen, som kontrolleras av enzymer som kallas RNA-polymeraser. För att påbörja transkriptionsprocessen binder RNA-polymeras till DNA-molekylen i en specifik region som kallas en promotor. Denna region finns längs DNA-strängen före platsen där genen kommer att transkriberas. När RNA-polymeraset fäster vid promotorregionen får det dubbelsträngade DNA:t att lindas upp och packas upp så att det kan röra sig längs en enkelsträng av molekylen.
Den enkla DNA-strängen används som mall för sekvensen av RNA-nukleotider som ska sammanfogas för att göra den nya RNA-strängen. För varje DNA-nukleotid finns det en motsvarande RNA-nukleotid som är sammanfogad för att skapa RNA-molekylen, och både DNA och RNA innehåller fyra nukleotider. Guanin, cytosin och adenin finns i både DNA och RNA. Tymin finns endast i DNA; RNA innehåller uracil istället för tymin.
När RNA-polymeraset rör sig längs DNA-strängen, fäster det ett guanin om det möter ett cytosin och vice versa. När en tymin förekommer inom DNA-strängen, tillsätts ett adenin till RNA-kedjan. Slutligen, när DNA-strängen har en adeninnukleotid, är motsvarande RNA-nukleotid en uracil. Var och en av de komplementära nukleotiderna är bundna till de föregående i kedjan tills den slutliga termineringskoden nås på DNA-strängen. Vid denna tidpunkt bryter RNA-polymeraset av från DNA-molekylen och den nya RNA-strängen frigörs.