Totalt perifert motstånd (TPR) är mängden motstånd mot blodflödet som finns i kroppens kärlsystem. Det kan ses som mängden kraft som verkar mot hjärtat när det sprutar ut blod i kärlsystemet. Även om totalt perifert motstånd spelar en viktig roll för att bestämma blodtrycket, är det ett exklusivt definierat mått på det kardiovaskulära systemet och bör inte förväxlas med trycket mot artärväggarna, som är ett mått på blodtrycket.
Det vaskulära systemet, som ansvarar för blodflödet både till och från hjärtat, kan delas in i två komponenter: systemiskt och pulmonellt. Lungsystemet levererar blod till och från lungorna, där det blir syresatt, och den systemiska vaskulaturen är ansvarig för att transportera detta blod till kroppens celler genom artärerna och återföra blodet till hjärtat efter perfusion. TPR påverkar flödet av detta system och kan i sin tur i hög grad påverka perfusionen till organ.
Totalt perifert motstånd beräknas med hjälp av en specifik ekvation. Denna ekvation är TPR = förändring i tryck/hjärtvolym. Förändring i tryck är skillnaden i medelartärtryck och ventryck. Medelartärtrycket är lika med diastoliskt blodtryck plus en tredjedel av skillnaden mellan det systoliska och diastoliska trycket. Venöst blodtryck kan mätas med en invasiv instrumentell teknik som fysiskt mäter trycket inuti en ven. Hjärtminutvolym är mängden blod som pumpas genom hjärtat i steg på en minut.
Det finns ett antal faktorer som avsevärt kan förändra komponenterna i TPR-ekvationen och därmed förändra det totala perifera motståndet. Dessa faktorer inkluderar vaskulär kärldiameter och blodegenskapsdynamik. Diametern på ett blodkärl är omvänt proportionell mot blodtrycket, så ett mindre kärl skulle öka motståndet och därmed öka TPR. Tvärtom, ett större blodkärl motsvarar en mindre koncentrerad volym av blodpartiklar som trycker mot kärlväggarna, vilket leder till lägre tryck.
Blodets vätskedynamik kan också starkt bidra till en ökning eller minskning av TPR. Mekanismen bakom detta är en förändring i koagulationsfaktorer och blodkomponenter som kan förändra blodets viskositet. Som skulle förutsägas orsakar en mer viskös vätska mer motstånd mot flöde. En mindre trögflytande vätska skulle röra sig lättare genom kroppens rörledning, vilket orsakar mindre motstånd. Analogt med detta skulle vara kraften som behövs för att flytta vatten kontra melass.