Tidssätt plats är en språklig term som experter använder för att prata om syntax på olika språk; denna term hänvisar till var vissa delar av en mening som identifierar tid, sätt och plats finns på olika språk. Denna typ av beteckning kan vara till hjälp för forskare som analyserar språk. Det kan också hjälpa nybörjare att förstå grunden för ett språk som de försöker lära sig.
I allmänhet hänför sig tidssätt plats till inkluderingen av alla tre element i en mening. Till exempel kan någon säga på engelska: ”Jag gick till affären i bilen idag.” Detta exempel illustrerar placeringen av de tre komponenterna i ordning efter plats, sätt och tid. Språkvetare säger att engelska använder en platssätts-tidsinställning, där språk som tyska och japanska använder en tidsätt-platsmetode.
I exemplet ovan är det tydligt att tid, sätt och plats inte utgör hela meningen. Istället följer de en primär del av meningen som identifierar ämnet. Detta följer det konventionella ”subjekt/predikat”-förhållandet på engelska, där ett substantiv vanligtvis föregår ett verb och olika modifierare eller deskriptorer.
Å andra sidan kan talare använda mindre okomplicerad eller mer komplex syntax för att uttrycka samma idéer. Om den engelsktalande i det första exemplet säger ”Idag använde jag bilen. Jag gick till affären.” Han eller hon placerar först tiden, i en sorts informell klausul, framför ämnet. Talaren delar också upp sättet och placera element i två meningar.
Ännu mer genomarbetade konstruktioner kan skymma den allmänna regeln om tid, sätt, plats eller andra konventioner i ett givet språk. Till exempel kan samma engelsktalande säga ”Det var molnigt idag när jag gick till affären i bilen.” Här går beskrivningen av inställningen före tidselementet, som kommer före sätt och plats igen.
Det är viktigt att förstå att tidssätt plats och platssätt tid bara är markörer för en allmän syntax i ett språk, och inte de enda sekvenser som används. För att förstå karaktären av en tidstypisk platsbeteckning eller andra språkliga konventioner krävs att man vet när ”regler kan böjas” eller hur ytterligare syntax kan ändra en regel. Att ändra ordningen används ofta som ett sätt att framhäva ett av elementen framför de andra, till exempel.