Tidalvolym, enkelt uttryckt, är mängden luft som förskjuts under en vanlig inandning eller utandning, med andra ord, mängden luft som andas in under ett normalt andetag. Den, tillsammans med alla andra mått på kapacitet inom respiratorisk fysiologi, mäts med en anordning som kallas en spirometer. För att verkligen förstå tidalvolymen är det dock viktigt att utveckla en mer grundlig förståelse av andningsfysiologi.
Andningshandlingen fungerar för att byta ut använd luft inifrån kroppen med ny luft utifrån. Den nya luften, som är tät av gaser, används sedan för andning. Andning, som ofta felaktigt används omväxlande med termen andning, skiljer sig genom att den hänvisar till det faktiska utbytet av gaser snarare än luftens rörelse.
Andning uppstår på grund av en differentialtrycksgradient mellan kroppen och atmosfären. Detta sker fysiologiskt genom att diafragmamuskeln som ligger vid basen av lungorna drar ihop sig. Det drar ihop sig och ökar lungvolymen, vilket minskar trycket. När det inre trycket faller under det yttre trycket strömmar luft in i lungorna tills trycket utjämnas. Denna luft används sedan under andningen, vilket är nödvändigt för att upprätthålla liv.
Om en individ skulle andas in så djupt som han eller hon kunde, skulle volymen luft som hålls i lungorna kallas inspiratorisk kapacitet (IC). En persons IC består av tidalvolymen plus den extra volymen luft, känd som inspiratorisk reservvolym. Tidalvolymen är vanligtvis runt 500 ml (16.9 ounces) men kan variera beroende på kroppsstorlek och andra fysiska tillstånd. Reservvolymen kan frivilligt förvärvas genom en överdriven sammandragning av diafragman eller kan användas under fysiologisk stress för att hjälpa till att erhålla mer syre.
Utandning, på samma sätt som inandning, består av standardtidalvolymen samt potentialen för en expiratorisk upplösningsvolym (ERV). ERV kan ses som den mängd luft som trycks ut efter ett normalt andetag om du skulle andas ut så mycket som möjligt. En annan vanlig term är vitalkapacitet (VC). VC är lika med tidalvolym plus expiratorisk reservvolym plus inandningsreservvolym. VC används som ett mått på den potentiella volym luft som skulle strömma in i och ut ur lungorna om de belastades till maximal kapacitet.
Andra termer gällande lungkapacitet är restvolym och total lungkapacitet. Restvolym beskriver alla lungvolymer som inte gynnar andning eller gasutbyte, såsom dött utrymme mellan alveolerna i lungorna. Luft kan fylla dessa utrymmen, men luften är inte i en position att användas för några fysiologiskt fördelaktiga funktioner. Total lungkapacitet, som namnet antyder, är den vitala kapaciteten plus den kvarvarande volymen.