Tektumet är det område av hjärnan som ligger vid den dorsala eller bakre delen av hjärnstammen, i mittsektionen av hjärnan. Ordet tectum är latin för ”tak”, vilket indikerar denna regions position i förhållande till hjärnstammen. Mellanhjärnans tektum har också utsprång som leder till ryggmärgen, vilket möjliggör en snabb responstid på stimuli. Hos däggdjur är dess funktion att bearbeta auditiv input och samt vissa visuella reflexer. Hos icke-däggdjur utgör tectum hjärnans huvudsakliga visuella område, liknande funktionen hos hjärnbarken hos däggdjur.
Det finns två huvudsakliga receptortyper i tectum: colliculi överlägsna och colliculi inferior. De överlägsna colliculi styr primära ögonrörelser och preliminär visuell bearbetning hos människor. Visuell input samlas in från näthinnan och impulser överförs sedan till de övre colliculi. Ögonrörelser, och även huvudvridande och armsträckande rörelser, initieras sedan som svar på stimuli.
De inferior colliculi handlar om auditiva processer. Den är placerad precis under de överlägsna colliculi, och de två arbetar tillsammans för att integrera ljudplatsdata och visuell input för att ge en känsla av rymd och plats. Ljudvågor samlas upp av snäckan, den inre delen av örat, och överförs via hörselnerven till colliculi inferior. Därifrån överförs dessa impulser sedan till thalamus och bearbetas av hörselbarken. Det är en komplicerad process som sker på mikrosekunder.
Sjukdomar i tektum är sällsynta, men förekommer hos cirka 10 % av barn i åldrarna tre till 16 år, orsakade av en spontan tillväxt av gliacellen. Denna typ av hjärntumör är långsamt växande och är vanligtvis asymtomatisk. När symtom uppstår kan de inkludera huvudvärk, illamående, kräkningar och oberäkneliga ögonrörelser eller en oregelbunden gång. Kirurgiskt avlägsnande är begränsat på grund av den känsliga strukturen i tektumet, och strålning rekommenderas inte. Diagnostiska tester, såsom fysisk undersökning, en datoraxiell tomografi (CT) eller biopsi kan utföras, och prognosen är vanligtvis positiv med regelbunden övervakning.
Många områden i hjärnan är fortfarande inte helt förstådda och forskning pågår. Studier av tectum i mellanhjärnan hos både däggdjur och icke-däggdjur har gett mycket information om hur olika arter bearbetar yttre stimuli. Ytterligare forskning kan bidra till framsteg inom medicin för sjukdomar som Parkinsons sjukdom och stroke, där hörsel och syn påverkas negativt.