Systematisk desensibilisering är en teknik som används för att hjälpa människor att hantera och så småningom övervinna fobier. Det kan utföras av en psykolog eller psykoterapeut eller av en patient som är villig att investera energi i att göra systematisk desensibilisering hemma. Målet med behandlingen är att låta patienten uppleva situationer som normalt skulle resultera i ångest, rädsla och stress utan spänning.
Denna teknik bygger på principen om operant konditionering, som innebär en långsam process för att vänja någon vid något, tills han eller hon vänjer sig vid det. Operant konditionering används flitigt i psykoterapi, och även i träning av djur, eftersom det kan användas för att göra permanenta beteendeförändringar. Patienter med fobier som genomgår systematisk desensibilisering bör kunna interagera med föremålen för sin rädsla utan spänning efter att konditioneringen äger rum, och i vissa fall kan fobin försvinna helt.
Fobier bildas som sinnets metod för självskydd, och bildningsprocessen involverar vanligtvis förstärkning, eftersom patientens undvikande av föremålet för rädsla resulterar i minskad stress, vilket gör att patientens hjärna kommer ihåg att undvika föremålet för fobin. Vid systematisk desensibilisering exponeras patienten för fobinobjektet i små doser som gradvis ökar i intensitet över tiden, vilket lär hjärnan att rädsla för objektet inte är nödvändig.
Det första steget i tekniken innebär att utveckla avslappningsövningar. Att lära sig slappna av är viktigt, eftersom när någon befinner sig i ett djupt tillstånd av avslappning är det svårare att uppleva rädsla och ångest. Terapeuten arbetar vanligtvis med patienten på kontoret, och patienten övar övningar hemma tills han eller hon lätt kan slappna av.
Sedan diskuterar patienten och läkaren fobin och kommer med en hierarki av rädslor. Till exempel kan någon som är rädd för flygplan uppleva relativt låga nivåer av spänning när de utsätts för en tecknad teckning av ett plan, med mycket höga nivåer av rädsla och stress när han eller hon faktiskt sitter i ett plan som gör sig redo att ta av.
Under en serie sessioner uppmuntrar terapeuten patienten att slappna av och utsätter honom eller henne för en allt mer intensiv serie upplevelser. I exemplet ovan kan terapeuten börja med en ritning av ett plan, sedan ta fram ett fotografi, sedan visa patienten en modellflygplan och så vidare. I varje steg kommer stimulansen att upprepas tills patienten kan se den lugnt, innan nästa stimulus introduceras. I slutet av den systematiska desensibiliseringen bör patienten kunna förbli lugn och avslappnad, även när han eller hon befinner sig i den mest potentiellt skrämmande eller stressiga situationen.