Vetenskapen om genetik, som studerar singulära gener i sig själva och hur de påverkar kroppen, definierar synteny som en händelse där två eller flera gener finns i samma kromosom som delas av olika arter. Vetenskapen om genomik, som tar i sammanhanget alla gener och deras inbördes relationer med varandra, specificerar ytterligare konceptet som att de delade generna har en specifik ordning. Till exempel, om art A har generna 1, 2, 3, 4 och 5, medan art B har generna 1, 2, 5, 3 och 4, sägs båda arterna ha ”synteniska gener” med tanke på att gener 1 och 2 är anordnade i samma ordning. Huvudpoängen med begreppet synteny är upptäckten av genetiska historier och släktskap mellan arter med varandra.
Etymologin för ordet ”synteny” kan spåras från två grekiska ord: ”syn”, som betyder ”tillsammans med” och ”tainia”, som betyder ”band”. När de kombineras översätts orden som ”på samma band.” En av de första studierna angående gensynteni var observation av bakterier med flera kromosomer, såsom ”rhodobacter sphaeroides” och ”burkholderia cepacia”-stammarna, där några av kromosomerna innehöll samma gener. Studier angående syntena gener utökades när genomsekvensen för fruktflugearten ”drosophila melanogaster” hade avkodats helt år 2000. Kort därefter avkodades genomsekvenser av 11 andra arter av fruktflugor, vilket gjorde det möjligt för både genetiker och genomister att utföra jämförande analyser av flugornas genom.
Många forskare pekar på evolutionsteorin som orsaken till synteny. Utgångspunkten är att i början är arvsmassan för en viss art ordnad på ett visst sätt, men eftersom efterföljande generationer och olika arter produceras under tusentals eller miljoner år, blir genomsekvensen något rörig. Dessa små avvikelser sägs inträffa mycket långsamt, med cirka 200,000 XNUMX års intervall mellan varje händelse
För evolutionsteoretiker kan synteny vara en implikation av en enda och gemensam härkomst, med tanke på att många djur delar en stor andel av liknande synteniska sekvenser. Faktum är att flera studier har visat att cirka 90 % av både människans och musens genom är ordnade på liknande sätt. Andra forskare menar dock att synteny inte nödvändigtvis är bevis för evolutionsteorin och en enda härkomst, utan bara illustrerar att arter går igenom processer av anpassning, istället för evolution. Konceptet visar också att alla levande varelser, inklusive flora, skapas med en ”intelligent design” med liknande material som sätts ihop på olika sätt.