Symphysis pubis dysfunktion är ett tillstånd som oftast drabbar kvinnor under graviditet och förlossning. Denna term hänvisar till rörelse som sker i symphysis pubis, som är en broskled som ligger längst ner i bäckenet. Leden är tillräckligt flexibel för att den kan röra sig under graviditet och förlossning, vilket gör att förlossningen kan fortsätta. När symphysis pubis dysfunktion uppstår, är mängden rörelser som leden kan genomgå överdriven, vilket leder till smärta och försämrad rörelse.
Symphysis pubis hålls samman och stärks med ligament och muskler som säkerställer att leden förblir stabil under rörelse. En vuxen kvinna har ett mellanrum på cirka fem millimeter (0.2 tum) mellan ledens två ben. Under graviditeten kan detta gap öka till åtta millimeter (0.3 tum) i bredd utan att orsaka några problem. Om gapet vidgas till nio millimeter (0.35 tum) eller mer, kan symphysis pubis-leden bli instabil.
Detta tillstånd tros uppstå som ett resultat av utsöndring av ett hormon som kallas relaxin. Bland andra funktioner är relaxin känt för att bryta ner kollagen i symphysis pubis-leden, vilket hjälper leden att mjukna och gör att gapet mellan benen förlängs. Det är inte känt exakt varför leden blir översträckt hos vissa kvinnor. Det kan vara så att vissa kvinnor är mer känsliga för relaxin, eller kan producera mer av hormonet än normalt. Andra faktorer som brist på motion eller överträning, överviktsökning och dålig hållning kan också spela en roll i utvecklingen av tillståndet.
Det vanligaste symtomet för kvinnor med symphysis pubis dysfunktion är smärta i nedre bäckenet. Smärtans karaktär kan variera, med kvinnor som rapporterar brännande, stickande och skjutande smärtor, såväl som ständig värk eller obehag. Smärtan kan sträcka sig från nedre bäckenet till buken, ryggen, ljumsken, perineum och låren. Som ett resultat är nedsatt gång vanligt. Kvinnor som lider av detta tillstånd tenderar att ha särskilda problem med att gå i trappor, stå eller luta sig på ett ben och resa sig från sittande ställning.
Upp till 25 % av kvinnorna upplever symphysis pubis dysfunktionssymtom under graviditeten. För de flesta kvinnor försvinner symtomen inom några dagar efter födseln, men cirka 7 % av kvinnorna med sjukdomen fortsätter att vara drabbade. En kvinna som fortsätter att ha ont efter förlossningen kan ha svårt att ta hand om sin nyfödda och riskerar att drabbas av depression.
Behandling av symphysis pubis dysfunktion under graviditet involverar vanligtvis en kombination av smärtstillande medicin och beteendemodifiering. Mediciner som kodein och paracetamol, även kallat paracetamol, rekommenderas vanligtvis under graviditeten. Kvinnor kan också arbeta med en fysioterapeut för att hjälpa henne med strategier för att undvika smärta och minska bäckenstress. För kvinnor som fortsätter att uppleva smärta efter förlossningen rekommenderas vanligtvis sängläge följt av utökad sjukgymnastik och smärtbehandling. Det är ovanligt att en kvinna behöver opereras för att rätta till problemet.