Vad är Swiftboating i politiken?

Swiftboating är en slangterm som ofta används för att hänvisa till en särskilt ond och offentlig smutskastningskampanj mot någon. Termen har sina rötter 2004, när en organisation som heter Swift Boat Veterans for Truth anklagade presidentkandidaten John Kerry för att ljuga om sin militärtjänst i Vietnam. År 2005 använde tidningskrönikörer ”swiftboating” för att beskriva framstående smutskastningskampanjer. Denna slangterm har väckt en del kontroverser, där ett antal personer, inklusive John Kerry, påpekade att de är besvikna över att se Vietnamkrigets berömda Swift Boats kopplade till smutskastningskampanjer.

Den här termen används ofta för att beskriva kampanjer som präglas av ad hominem-attacker och andra taktiker som vissa människor tror ligger under bältet. Sådan taktik bevisar sällan poängen med att organisationen driver den negativa kampanjen, men de kan ibland vara mycket effektiva, eftersom de tilltalar grundläggande övertygelser och värderingar. Många snabbbåtskampanjer präglas också av underliggande affärer och informationsinsamlingstekniker som inte är helt etiska.

Vissa människor använder termen specifikt i samband med militärtjänst, vilket återspeglar den ursprungliga snabbbåtskampanjen mot John Kerry. Andra använder det mer allmänt, med tonvikt på negativa PR-kampanjer som är mycket offentliga och ibland väldigt fula. Sådana kampanjer kan drivas av hur många som helst, från privata grupper som försöker smutskasta offentliga personer som de inte gillar till politiker, som ofta använder aggressiv taktik för att skära ner motståndare.

Swiftboating har gjorts mycket enklare med mediet internet, vilket möjliggör snabb distribution av information till människor på en mängd olika platser. Kampanjer utnyttjar ofta det faktum att människor ofta accepterar publicerat material på internet som fakta för att sprida lögner och desinformation, och många är väl medvetna om att välgjorda lögner kan ta månader eller år att reda ut.

Swiftboating är inte begränsat till socialt framstående personer. Nästan vem som helst i nyheterna kan bli riktad, även om de bara dyker upp kort. Till exempel, 2007, gjorde en pojke vid namn Graeme Frost en väl publicerad vädjan till den dåvarande presidenten i USA, George Bush, och bad honom att inte lägga in sitt veto mot ett lagförslag om att utöka sjukvårdstäckningen till barn och använda sin egen historia som en illustration av varför räkningen var viktig. Inom några timmar hade spejare grävt fram information om Frost och hans familj och publicerat information om kostnaderna för deras hem och det faktum att barnen gick i privata skolor. Som ett resultat av denna snabbbåtskampanj som var utformad för att undergräva Frosts trovärdighet, översvämmades familjen med e-postmeddelanden och telefonsamtal. Eftersom familjen var helt oförberedd på attacken, utan de kraftfulla PR-teamen av politiker och folk som var vana vid sådana kampanjer, blev situationen snabbt extremt stressande och obehaglig.