Submucosa är vävnadslagret direkt under slemhinnan, eller slemhinnan, i tarmen. Den innehåller körtlar, glatt muskulatur, nerver, blod och lymfkärl. Ett viktigt nätverk av nervfibrer, känt som Meissners plexus, finns i submucosa. Under submucosa finns ett lager som kallas muscularis, som innehåller glatt muskulatur som drar ihop sig för att driva maten längs tarmen.
Submucosa är en typ av bindväv, där celler finns inuti ett nätverk av fibrer och en gelliknande bakgrundssubstans. Förutom att innehålla artärer och vener, innehåller submucosa ett antal körtlar. Inuti matstrupen är dessa bägareceller, som är små slemavsöndrande körtlar.
I tolvfingertarmen, den del av tarmen som leder från magsäcken, är körtlarna kända som duodenala eller Brunners körtlar. De producerar slem som är alkaliskt till sin natur, vilket hjälper till att skydda slemhinnan i tolvfingertarmen mot effekterna av magsyra. Deras alkaliska sekret innebär också att tarminnehållet har ett lämpligare pH för enzymer från bukspottkörteln att fungera.
Submucous plexus, ett nervfibernätverk i submucosa, är ibland känt som Meissners plexus. Tillsammans med myenteric plexus, som ligger i muscularis, utgör den en del av det som kallas det enteriska nervsystemet. Det enteriska nervsystemet är extremt viktigt för att reglera funktionen av mag-tarmkanalen.
Även om det är kopplat till det centrala nervsystemet, eller CNS, kan det enteriska nervsystemet också agera oberoende, även om kopplingar mellan de två systemen behövs för att tarmen ska fungera normalt. Information från tarmen kan vidarebefordras till CNS som sedan skickar tillbaka signaler för att modifiera tarmens funktion. I sin tur kan stimulering utifrån, såsom synen av välsmakande mat, överföras till tarmen från CNS, vilket utlöser utsöndring av tarmsafter.
Myenteric plexus kontrollerar muskelsammandragningarna i tarmväggen, medan submucous plexus reglerar körtlar och blodkärl. Det innebär att submucous plexus påverkar blodcirkulationen i tarmen och utsöndringen av ämnen i tarmen. Det är också involverat i produktionen av hormoner av nervceller och körtlar, som sedan kan komma in i den allmänna cirkulationen.
I den autoimmuna sjukdomen känd som sklerodermi, finns det överväxt av bindväv. Fibrös vävnad kan avsättas i submucosa, vilket försämrar tarmens förmåga att röra sig normalt. Smärta, uppblåsthet i buken och diarré eller förstoppning kan resultera. Det finns inget botemedel, så behandlingen syftar till att lösa symtomen. Så länge som inga allvarliga komplikationer uppstår kan patienter leva ett fullt och aktivt liv.