Stavceller, som finns i näthinnan, tillåter människor och nattdjur att se i svagt ljus. De är uppkallade efter sin cylindriska form och är mycket ljuskänsliga. De ger också perifert seende, vilket är syn som sker vid kanten av synfältet.
Stavar och kottar är de två typerna av ljuskänsliga nervceller i näthinnan. Koner används för dagsseende och behöver därför mycket ljus för att fungera. De kan skilja mellan färger och ge detaljerad syn eller synskärpa. Olika koner är ansvariga för att känna igen olika färger eftersom olika ljusband producerar olika färgband.
Den andra typen av ljuskänsliga nervceller i näthinnan kallas stavar. De mycket ljuskänsliga stavcellerna är ansvariga för mörkerseende, och brist på dem orsakar ett tillstånd som kallas nattblindhet. Till skillnad från koner kan stavceller inte skilja mellan färger och ger inte mycket synskärpa.
Ljus passerar in i ögat genom hornhinnan, som är den genomskinliga filmen som täcker den yttre delen av ögat. Den täcker iris och pupiller och bryter inkommande ljus. Humorvatten är en tjock vätska som sitter bakom hornhinnan och framför linsen.
Bakom linsen finns ett stort hålrum som är fyllt med en gel som kallas glaskroppen. Näthinnan är ett band av ljuskänslig vävnad som lindar sig runt glaskroppen och kantar ögats inre yta. Inuti detta band av ljuskänslig vävnad finns stavceller och konceller. Näthinnan innehåller cirka sju miljoner kottar och över 100 miljoner stavar.
Efter att ljus har passerat genom hornhinnan, går det genom kammarvatten till linsen och sedan genom glaskroppen och når slutligen det ljusavkännande området på näthinnan. När ljuset når näthinnan sker en kemisk reaktion. Synnerven tar emot information via elektriska impulser som skickas av de producerade kemikalierna.
Synnerven, även kallad kranialnerven två, överför visuell information till optiken, eller synen, centrum i hjärnan. Detta syncentrum är beläget på baksidan av hjärnan, i det område som kallas occipitalloben. Denna del av hjärnan är på baksidan av huvudet och är täckt av kranialbenet som kallas nackbenet. Processen genom vilken synorganen samlar information och överför den till hjärnan, vilket bildar psykologisk medvetenhet, kallas visuell perception.