Statsterrorism är en form av terrorism som begås av regeringen i en nationalstat. Denna term har väckt en del kontroverser, eftersom den kan innebära suddiga definitioner och ofullkomliga distinktioner mellan legitim användning av våld och hot och olaglig användning av sådan taktik. Vissa nationer som Iran och Pakistan har rutinmässigt pekats ut som terroriststater, men etiketten har applicerats på en mängd olika andra regeringar, inklusive nationer som USA och Storbritannien.
Terrorism innebär användning av våld, tvång och hot för att skapa instabilitet. Instabiliteten kan i sin tur leda till socialt kaos, en nedgång i moral och kollaps av en regering eller social grupp. När den begås av enskilda aktörer är terrorism vanligtvis lätt att definiera: en självmordsbombare som förstör en skola för att göra ett politiskt uttalande är till exempel en terrorist. Men när man diskuterar nationalstater blir saker och ting lite mer komplexa.
När en nation undergräver den legitima regeringen i ett annat land, behandlas detta ofta som terrorism. Om, till exempel, land A skickar hemliga trupper till land B för att destabilisera dess regering, kan detta betraktas som statlig terrorism och till skillnad från en legitim krigshandling. Surrogatterrorism, där en nation stödjer en annans terroristverksamhet, eller bidrar med stöd till terrorister som är aktiva i ett annat land, är en annan form av terrorism. Detta kallas ibland för ”statssponsrad terrorism”, eftersom den inblandade nationalstaten tar en hands-off-strategi samtidigt som den stöder terrorism.
En av de mest kända förekomsterna av statlig terrorism, Reign of Terror i 18-talets Frankrike, involverade en nations användning av terroristtaktik på sina egna medborgare. Den franska regeringen, som kämpade för legitimitet i en kaotisk nation, försökte hålla befolkningen dämpad med drakonisk och våldsam politik. Många diktatorer använder liknande taktik för att hålla sina medborgare i schack och för att förhindra protester, även om dessa aktiviteter kanske inte alltid ses som terrorism.
Kritiker av nationer som tenderar att engagera sig hårt i internationell politik anklagar ibland dessa nationer för statsterrorism. Länder som använder terroristtaktik för att försvara sig själva eller vinna politisk mark kan också hitta anklagelser om statlig terrorism riktade mot dem, även om anklagelserna kan vara svåra och kräsna att bevisa. Eftersom det inte finns någon tydlig internationell rättslig definition är det också svårt att få FN inblandat i misstänkta fall.
Även om det är svårt att sätta fingret på vad statlig terrorism är, är många människor överens om att det leder till instabilitet över hela världen, och därför är en fråga som måste tas upp av det internationella samfundet.