Med ställföreträdande ansvar avses juridiskt ansvar för skadeståndsåtgärder begångna av någon annan. Med andra ord, enligt denna doktrin kan en person eller enhet hållas ansvarig för någon annans handlingar. Denna typ av ansvar, även kallat sekundärt ansvar, ligger i myndighetsrätten.
Vikariärt ansvar föreligger enligt doktrinen om att svara överlägsen. Denna doktrin dikterar att mästaren är ansvarig för sin agents handlingar. Agenten kan också hållas juridiskt ansvarig, så båda parter kan stämmas och befinnas solidariskt ansvariga för skadestånd.
Vikarieansvar är vanligt förekommande i en arbetsrättslig situation. Om en anställd gör sig skyldig till ett skadeståndsbrott som ligger inom ramen för hans anställning kan arbetsgivaren hållas ansvarig. Med andra ord, om en anställd skadar någon eller begår ett skadeståndsbrott medan han utför sitt jobb, kan det skadade offret stämma arbetsgivaren.
Vikariansvar är en form av strikt ansvar. Detta innebär att ”mästaren” eller arbetsgivaren inte behövde ha för avsikt för att skadeståndet skulle begås. Även om arbetsgivaren avsett att arbetstagaren ska uppträda ansvarsfullt och inte begå skadestånd, kan arbetsgivaren fortfarande vara juridiskt ansvarig.
En arbetsgivare kan skydda sig från ställföreträdande ansvar genom att införa strikta riktlinjer så långt som acceptabelt beteende. En ”agent” eller anställd sägs vara utanför sin anställning om han agerar utanför sina arbetsuppgifter. Om ett företag klargör vilka arbetsuppgifterna är, och begränsar anställningens omfattning, kan detta ge ett visst skydd mot att denna typ av sekundärt ansvar utdöms.
Vissa andra gränser gäller också för det sekundära ansvar som åläggs arbetsgivare. Till exempel, om en anställd avsiktligt begår misshandel eller misshandel, brukar arbetsgivaren inte hållas juridiskt ansvarig för denna åtgärd. Undantag från detta finns dock om våldsanvändningen har styrts av arbetsgivaren eller varit en del av arbetstagarens arbete.
Sekundärt ansvar är utformat för att uppmuntra en ”mästare” att övervaka handlingar av dem som representerar honom. Dessutom, eftersom företag inte själva är människor, kan deras enda persona vara genom deras anställda. Det är därför logiskt att ett företag som har anställda som regelbundet ägnar sig åt olagliga eller oansvariga handlingar måste kunna hållas juridiskt ansvarigt för uppmuntran av dessa olämpliga handlingar.
Sekundärt ansvar kan även föreligga i andra förmedlingssammanhang utanför anställningsförhållandet. Till exempel, om en person lånar ut en annan sin bil för att göra ett ärende åt honom, kan personen vars bil det är hållas ansvarig för den som lånat bilens handlingar. Den som lånat bilen agerar i huvudsak som ombud, så ställföreträdande ansvar är lämpligt i detta sammanhang.