Spondylos är ett hälsotillstånd som påverkar ryggradens form och funktion. I huvudsak är spondylos spinal degeneration som involverar onaturlig bildning av en eller flera av ryggkotorna i ryggraden. Generellt sett anses tillståndet bero på stigande ålder, även om det finns vissa faktorer som kan leda till spondylos hos yngre personer.
En komplicerande faktor för spondylos är utvecklingen av bråck inom ryggradens område. Närvaron av bråck kan skapa tryck på diskarna som utgör kolonnen och kan leda till bildandet av osteofyter som gör deformering av kotor så mycket mer sannolikt. Bråcket kan vara resultatet av en olycka eller någon grad av ovanlig ansträngning som belastar musklerna och ryggens struktur mer än vad som rimligen kan hanteras.
Spondylos innebär också minskning av utrymmet mellan två intilliggande kotor. Utan utrymmet är det möjligt för kotorna att trycka ihop nervrötter och skapa mycket lokal smärta. Den övergripande kompressionen av ryggraden kan också resultera i smärta som rör sig i hela kroppen och påverkar armar, ben, axlar och nacke samt ryggen. Spondylos kan också påverka funktionen hos olika organ, vilket ger individen en känsla av allmän svaghet, minskad balanskänsla och förlust av kontroll över urinblåsan och tarmen.
Beroende på tillståndets svårighetsgrad kan spondylos behandlas med externa enheter, såsom en halskrage. Kragen hjälper till att flytta ryggkotorna tillbaka till en naturlig inriktning och förhindrar att nerverna kläms. Användning av externa enheter bör dock ses som ett sätt att ge tillfällig smärtlindring och inte som en permanent lösning.
Viss lindring kan också uppnås med användning av osteopatiska eller kiropraktiska tekniker som administreras av en sjukvårdspersonal. Även om de ger långvarig smärtlindring, är det viktigt att komma ihåg att dessa terapier behandlar symtom och i allmänhet inte påverkar orsakerna till utvecklingen av spondylos. Generellt krävs kirurgi för att skapa en mer permanent lösning på tillståndet.