Nätverksenheter som fungerar som OSI-modelllager (open systems interconnection) två överbryggande enheter, inklusive switchar, är ofta sammankopplade redundant för att förhindra nätverksfel. Spanning tree-protokollet (STP) är en uppsättning regler, metoder och kommunikationsfunktioner som är implementerade i bryggprogramvara och som förhindrar datalänkslagerramar från att ändlöst loopa i en redundant bryggtopologi. Spanning tree-protokollet är ett datalänkslagerprotokoll som etablerar en singulär, lägsta kostnadsväg för data att färdas från en bryggad nätverksändpunkt till en annan.
Bryggor som använder spaning tree-protokollet skickar speciella meddelanden som kallas bridge protocol data units (BPDU) till varandra för att dela information och meddela varandra om nätverksändringar. De flesta bryggor deltar i spaning tree-processen, men nätverksadministratörer kan utse vissa bryggor som endast pass-through-enheter. Alla överbryggningsenheter som aktivt använder spaning tree-protokollet utbyter BPDU:er för att etablera och upprätthålla en loopfri, minimal spaning tree-topologi.
STP initierar omräkning av en ny spannträdstopologi närhelst bryggor läggs till eller tas bort från nätverket, när vägar misslyckas inom nätverket, när UDLD (unectional link detection) detekterar en trasig fiber eller när andra topologiska förändringar inträffar och stör det etablerade flödet av data. Bryggorna som aktivt använder spaning tree-protokollet börjar topologisk omkonfigurering genom att först komma överens om och utse en av överbryggningsenheterna som en rotnod för det nya spännträdet. De samarbetar sedan genom att skicka BPDU:er till varandra som innehåller aktuell information och vägkostnader för att beräkna ett nytt spännträd som har den lägsta kostnaden för topologin. Så snart bryggorna kommer överens om en ny topologi, blockeras bryggportar som är anslutna till redundanta segment som inte är en del av det nya överspänningsträdet och inte är en del av en angiven eterkanal tillfälligt för att förhindra vidarebefordran av datatrafik. Blockering av dessa oanvända redundanta vägar skapar en loopfri topologi.
Spanning tree-protokollet utvecklades och implementerades först av Digital Equipment Corporation (DEC). Den införlivades kort därefter i Institute of Electrical and Electronics Engineers(IEEE) 802.1D-standard. En nyare, snabbare version av spaning tree-protokollet, kallat rapid spann tree-protokollet (RSTP) introducerades av IEEE 802.1w-förslaget. RSTP har ersatt STP som standardprotokoll för loopfri bryggning och utsågs som det valda protokollet i den reviderade IEEE 802.1D-2004-standarden. STP har förfinats ytterligare med lanseringen av MSTP (multiple spanning tree protocol) som beskrivs i IEEE 802.1Q-2005, som tillåter separata instanser av STP att samexistera i flera virtuella lokala nätverkskonfigurationer (VLAN).