Sokrates filosofi är mestadels dokumenterad genom skrifter av en av hans elever, Platon. Som en av få grekiska filosofer som inte lämnade några skriftliga bidrag, trodde Sokrates på att utmana status quo. Hans filosofi bygger i första hand på tanken att dialog kan avslöja kunskap och att individer endast begår dygdiga handlingar om de är medvetna om vad som är gott och vad som är ont.
Som student i Sokrates filosofi avslöjade Platon några av idéerna från sin tidigare mentor i sina egna filosofiska läror. Sokrates trodde att han själv var omedveten om sanningen och inte hade någon påtaglig kunskap. Filosofen trodde att konventionell kunskap inte nödvändigtvis var sanningen. Han var också övertygad om att sanning och kunskap måste upptäckas.
Enligt Sokrates var ett av sätten att upptäcka sanning och kunskap genom tvåvägskommunikation. Diskussioner om allmänt accepterade och praktiserade föreställningar samt traditioner och institutioner hjälpte till att avslöja och utmana premisserna bakom dem. Diskussionerna var inte menade att misskreditera eller skämma ut en viss person eller tro. De var snarare ett sätt att ifrågasätta vad som tidigare blint accepterats som sanning.
Många tyckte vid den tiden att Sokrates filosofi var kontroversiell. En del av detta berodde på det faktum att även om Sokrates öppet ifrågasatte konventionella teorier och föreställningar så hade han inget alternativt svar på dem. Hans process att öppna upp möjligheten att ett annat alternativ fanns gjorde att de som hade nytta av konventionellt tänkande blev upprörda över hans inflytande. Sokrates trodde inte på att få materiell vinst från sitt filosofiska arbete och det slutade med att han tog sitt liv för att undvika offentliga avrättningar.
En viktig aspekt av Sokrates filosofi är det faktum att han trodde att individer inte begår skadliga handlingar av frestelse eller andlig svaghet. Sokrates trodde att skadliga och felaktiga handlingar härrörde från en omedvetenhet om vad gott och ont var. I grund och botten gjorde individer sårande saker eftersom de inte hade kunskapen och verktygen för att veta bättre.
Sokrates motsatte sig starkt idén att vissa beteenden skulle göras för att behaga en extern gudom eller gud. Han ansåg att moral eller gott görande inte borde definieras av en andlig ikons förmodade lära. Den grekiske filosofen vidhöll dock tanken att individer inte medvetet skulle agera mot regeringens lagar.