Socket 7 är en anslutningsenhet på en dators moderkort, kortet där alla komponenter är fastlödda i datorn, som gör att centralprocessorn (CPU) kan passa in i moderkortet. Socket 7-anslutningen gjordes av Intel® för att ersätta socket 5. Denna del använde noll insättningskraft (ZIF) för att hjälpa processorn att passa in i datorn och gjorde det också möjligt för olika spänningar att överföras till processorn. Sockel 7 fasades senare ut för kortplats 1-kontakten.
7-kontakten är en plastbit på moderkortet som innehåller 321 hål arrangerade i en kvadrat. För att ansluta processorn måste användaren eller tillverkaren helt enkelt placera processorn över kontakten och den faller på plats. Huvudskillnaden mellan 7-kontakten och sockeln 5 är att den nyare kontakten kan leverera olika spänningar till CPU:n. Detta innebär att datorn kan leverera mer eller mindre ström till processorn, beroende på om datorn utför enkla eller komplexa uppgifter.
CPU:er gjorda för socket 5-kontakter kan passa in i socket 7, eftersom de är gjorda för att vara bakåtkompatibla. Sockel 7 kan dock inte passa in i sockel 5, eftersom 7-varianten har ett extra stift – 321 istället för 320 i sockel 5 – vilket hindrar CPU:n från att passa in i sockel 5. Detta extra stift på 7-kontakten är den enda synliga skillnaden mellan de två uttagen. De flesta stift på en CPU är elektroniskt anslutna, men det extra stiftet har ingen elektricitet; det finns bara för att de nyare CPU:erna inte ska passa in i sockel 5.
Socket 7-kontakter är gjorda med ZIF-teknik. Detta betyder att CPU:n inte behöver tryckas in eller snäppas in, till skillnad från vissa andra delar. CPU:n måste helt enkelt placeras över stiften. Detta gör det lättare för tillverkare att sätta in processorn och gör det lättare för användare att uppgradera processorn.
Intel® fasade ut sockeln 7 till förmån för kortplatsen 1. Denna kontakt, rektangulär till formen, är en fullständig avvikelse från tidigare sockelformer. Många konkurrenter förbättrade 7-kontaktdesignen och kraften och skapade supersocket 7, vilket möjliggjorde bättre minnesanvändning och lade till cache till CPU:n. Detta gjorde att äldre processorer och processorer med 7-arkitekturen kunde fortsätta att användas i bättre datorer.