Fluoxetin och paroxetin är två läkemedel som används för att behandla depression, såväl som andra humör- och ångeststörningar. De är båda en del av familjen av läkemedel som kallas selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI). Båda läkemedlen har liknande verkan i hjärnan och har liknande effekter. Det finns dock viktiga skillnader mellan dem som leder till skillnader i hur och när de skrivs ut.
Vissa patienter med depression visar skillnader i sina svar på fluoxetin jämfört med paroxetin. Detta beror på individuella skillnader i ett enzym i hjärnan som kallas polyglykoprotein (Pgp) transportör. Vissa människor har kopior av detta protein som gör att det är extremt aktivt och tar bort paroxetin från hjärnan innan det kan påverka en individ. Fluoxetin påverkas inte av Pgp-transportören, så det kan behandla depression hos individer med den mer aktiva versionen av detta enzym.
Både fluoxetin och paroxetin hindrar signalsubstansen serotonin från att bryta ner i hjärnan. Detta gör att serotonin kan utöva större effekter på hjärnan som ett resultat. Små skillnader i deras handlingar gör att dessa läkemedel kan användas för att behandla lite olika sjukdomar. Till exempel används fluoxetin vanligtvis för att behandla bipolär sjukdom och kataplexi, medan paroxetin oftast används för att behandla generaliserat ångestsyndrom och erektil dysfunktion. Båda läkemedlen används dock vid behandling av egentlig depression, bipolär sjukdom, panikångest och tvångssyndrom.
Den tid dessa läkemedel finns kvar i kroppen innan de bryts ner utgör en nyckelskillnad mellan fluoxetin och paroxetin. Paroxetin bryts ner efter ungefär ett dygn hos de flesta, medan fluoxetin finns kvar i ungefär en till tre dagar. Denna skillnad har funktionell betydelse, för när läkare avvänjar patienter från ett SSRI, föredrar de att använda en med längre halveringstid för att minimera abstinenseffekter. En person som tar paroxetin kan bytas till fluoxetin av en läkare när de minskar dosen för att undvika abstinens.
Biverkningar som uppstår av att ta fluoxetin och paroxetin är ganska lika. Det finns dock några små skillnader i förekomsten av enskilda biverkningar. Patienter som tar fluoxetin tenderar att rapportera något fler fall av sömnlöshet och aptitlöshet, men de som tar paroxetin uppvisar högre frekvens av illamående och somnolens eller dåsighet. Studier som har undersökt effektiviteten och biverkningsfrekvensen visar att båda dessa läkemedel tolereras väl av de flesta och att biverkningarna inte påverkar deras användbarhet.