Visuellt och auditivt minne är båda olika kategorier av det bredare begreppet minne, minnet av information. Minnet är kategoriserat på både breda och specifika sätt, och att förstå varje begrepp oberoende hjälper till att verkligen förstå skillnaden mellan visuellt och auditivt minne. Generellt sett hänvisar visuellt minne, som namnet antyder, till minnet av visuell information, medan auditiva minnen är minnet av saker som hördes.
Visuella minnen kan bildas av den faktiska uppfattningen av en visuell stimulans såväl som från mer fantasifulla källor. Denna kodning av stimuli sker över tidsramar som sträcker sig från tillfälliga, såsom en ögonblick, till längre sikt, såsom minnet av att titta på en film. Naturligtvis kan dessa minnen också förändras över tid som sträcker sig över månader eller år.
Denna speciella undertyp av minne kan lagras på grund av parietal- och temporalloberna. Dessa lober är en del av hjärnbarken, det yttre lagret av hjärnan som är involverat i de flesta kognitiva processer med ”högre tänkande”. Den temporalloben är belägen på den laterala aspekten av cortex och kan ses som i samma region som örat. Parietalloben ligger ovanför, överlägsen i anatomiska termer, tinningloben och spänner över sidan och toppen av cortex.
På grund av komplexiteten hos neurofysiologiska processer är den exakta mekanismen för att lagra visuella och auditiva minnen inte lätt att artikulera eller förstå. Detsamma gäller för lagring av auditivt, eller ekoiskt, minne. Ekominne kan i allmänhet bara behållas i cirka tre till fyra sekunder, vilket är en relativt kort tid. Annat minne av ljud, till exempel vad en person sa under en speciell minnesvärd händelse, är mer hänförlig till episodiskt minne och andra långtidsformer av auditivt minne.
Därför skiljer sig visuellt och auditivt minne specifikt som mindre delar av ett större mnemonsystem. Skillnaden är främst den känsla som används för att få informationen utöver den neurala lagringsvägen. I visuellt minne används ögonen för att känna av reflekterat ljus, och tinning- och parietalloberna lagrar motsvarande bilder. Hörselsystemet är öronbaserat och översätter ljudvågor till speciella vibrationsmönster som sedan tolkas på olika sätt av hjärnan för att komma fram till specifika ljud. Om detta ljud är av någon speciell betydelse kan det sedan lagras som auditivt minne i hjärnan och återkallas av olika anledningar på både medveten och undermedveten nivå.