USB och FireWire® är konkurrerande standarder för dataöverföringsportar på datorer och digitala enheter. Var och en använder en egen arkitektur och har fördelar och nackdelar. Att förstå de små punkterna kan hjälpa konsumenterna att välja vilka typer av produkter de ska köpa. I de flesta fall är resultatet att vissa enheter har USB-portar och andra med FireWire®.
USB och FireWire® kommer från två separata läger: USB från USB Implementers Forum (USB-IF) och FireWire® har sitt ursprung i Apple™ Computer, även om specifikationen har haft bidrag från stora företag som Sony, Texas Instruments och IBM.
Apples ingenjörer designade FireWire® på 1980-talet som en intern teknik för höghastighetsdataöverföring i hårddiskar. Apple insåg sin potential för externa enheter och presenterade så småningom FireWire®-specifikationen för Institute of Electrical and Electronics Engineers (IEEE). I december 1995 släpptes FireWire® officiellt som specifikation IEEE 1394, med hastigheter från 100 mbps till 400 mbps. Apple började införliva FireWire®-anslutning i sin Macintosh-linje och Sony började implementera FireWire® (kallad i.LINK™) i sina videokameror.
Den första USB-specifikationen 1.0 släpptes 1996, medan USB 1.1 följde ett par år senare. Idag använder vi USB 2.0, en snabbare specifikation med en maximal genomströmning på 480 megabit per sekund (mbps). Även om detta är snabbare än ”FireWire® 400” förbrukar arkitekturen som driver USB mer overhead, vilket gör de konkurrerande standarderna hårdare än de verkar. FireWire® 400 är faktiskt snabbare än USB 2.0 i vissa applikationer.
En annan betydande skillnad mellan USB och FireWire® är att USB endast levererar 3 volt ström till anslutna enheter och drar detta från USB-porten. I en kedja eller en USB-hubb utan ström minskar strömmen i enlighet med detta. Enkelt uttryckt gör detta USB till en lågeffektsspecifikation som är bra för att driva enheter med låg strömstyrka och låg bandbredd som tangentbord, möss, minnesstickor och generiska MP3-spelare. iPod, å andra sidan, kräver att USB-kontakten ansluts direkt till ett moderkorts USB-port, eller till en strömförsörjd hubb. Kameror utrustade med USB-gränssnitt har också detta krav.
Det är här FireWire® lyser. FireWire® 400 levererar 30 volt ström och högre genomströmning, vilket gör den bättre lämpad för strömkrävande enheter med hög bandbredd. Dessutom har en specifikation som släpptes i april 2002, kallad IEEE 1394b eller FireWire® 800, överföringshastigheter på upp till 3.2 gigabit per sekund. Mellan USB och FireWire® är FireWire® helt klart det bättre valet för videokameror och produkter som externa hårddiskar.
Många digitala videobandspelare har också en Digital Video DV-port eller FireWire®-anslutning. FireWire® upprättar peer-to-peer-anslutningar mellan enheter, vilket gör att en videokamera kan överföra data ”fritt från dator”. FireWire® kan också användas för att styra en enhet, som att skicka kommandon för att spola bakåt, snabbspola framåt och så vidare.
FireWire® 400 använder en 6-stiftskabel och kan som tidigare nämnt leverera upp till 30 volt eller 45 watt effekt. FireWire® 800 använder en 9-stiftskabel, och FireWire® S800T eller ”IEEE 1394c” som släpptes i juli 2007 kan använda en fiberoptisk kabel som liknar Ethernet.
Både USB och FireWire® har gjort dator- och digitalelektronik mycket bekvämare för användarna. Båda typerna av gränssnitt är hot-swappable, och båda har en plats i dagens värld av interoperabla, sammankopplade enheter.