Vad är skillnaden mellan UHF och VHF?

Många har hört begreppen UHF och VHF tillämpas i ett antal situationer som rör elektronisk kommunikation. Båda termerna används för att hänvisa till olika typer av frekvenser som har använts och fortfarande används i radio, tv och till och med mobiltelefonsändningar. En av de viktigaste skillnaderna mellan UHF och VHF är att medan båda frekvenserna är en del av det övergripande elektromagnetiska spektrumet, är de två distinkta frekvensband längs det spektrumet.

UHF, eller ultrahög frekvens, avser bandet som täcker intervallet mellan 300 megahertz eller MHz och 3000 MHz. VHF, eller mycket hög frekvens, fungerar på en lägre nivå och täcker frekvensområdet från 30 MHz till 300 MHz. Både UHF och VHF har använts under åren för radio- och tv-sändningar, med enskilda stationer tilldelade specifika sändningsområden längs banden. Statliga myndigheter bestämmer normalt vilken del av varje band som görs tillgängligt för programföretag i ett givet område av en nation.

UHF och VHF har var och en använts i specifika kommunikationssituationer. Till exempel är VHF normalt det bästa bandet för FM-radiosändningar, medan UHF ofta har varit det bästa bandet för användning i radiosändningar. Däremot används det övre intervallet av UHF-bandet ofta för skinkaradiooperationer. Liksom med kommersiell radio- och tv-sändning, bestämmer statliga myndigheter räckvidden eller frekvenserna som radiooperatörer inom en viss nation lagligen får använda för sin kommunikation.

När det gäller mobiltelefoner tillhandahåller UHF bandet eller frekvensen för mobil utrustning som använder analoga signaler för kommunikationsändamål. Både UHF och VHF används fortfarande i delar av världen där analoga tv-signaler är vanligt förekommande. Dessutom används VHF vanligen för civil luftfart såväl som public service-meddelanden inom samhällen.

UHF och VHF är bara två av flera typer av frekvenser som används längs det elektromagnetiska spektrumet. VLF, eller mycket låg frekvens, inkluderar all ljudöverföring under 30 kHz, medan LF, eller låg frekvens, sträcker sig från 30 till 300 kHz. MF, eller medelfrekvens, sträcker sig från 300kHz till 3MHz och används ofta för AM-radiosändningar. HF eller högfrekvens sträcker sig från 3MHz till 30MHz och används ofta i kortvågsapplikationer. Frekvensområdet ovanför UHF är vanligtvis känt som SHF, eller superhög frekvens, och är ofta begränsat till statlig och militär användning endast i ett antal länder.