Statsskuldväxlar och statsobligationer är värdepapper som säljs av USA:s finansdepartement. Det finns två huvudsakliga skillnader mellan dessa typer av problem. Den första skillnaden är att statsskuldväxlar har en löptid på mindre än ett år, medan statsobligationer har en löptid på mer än 10 år. Den andra skillnaden är att statsskuldväxlar inte har räntebetalningar, och statsobligationer har halvårliga räntebetalningar.
Både statsskuldväxlar och statsobligationer har väldefinierade förfallodagar. Statsskuldväxlar representerar ungefär en tredjedel av den amerikanska statens utestående skuld och emitteras varje vecka, med löptider på tre månader, sex månader och ett år. Statsskuldväxlar auktioneras ut på måndagar, med betalningen senast följande torsdag. Statsobligationer ges ut fyra gånger per år — i februari, maj, augusti och oktober — med löptider på 15, 20 och 30 år.
Statsskuldväxlar säljs till underpris och vinsten återspeglas enbart i skillnaden mellan nominellt värde och rabattpris. Vinsten för att köpa en statsobligation återspeglas i skillnaden mellan nominellt värde och diskonteringspris samt summan av de halvårsvisa räntekupongbetalningarna. Både statsskuldväxlar och statsobligationer anses vara de säkraste möjliga investeringarna som en investerare kan göra eftersom de stöds av den amerikanska regeringen. Deras kortare löptid är anledningen till att statsskuldväxlar allmänt anses vara den mindre riskabla av de två.
Statsobligationer beräknas från statsskuldväxlar och statsobligationer, och de återspeglar de räntor till vilka den amerikanska regeringen kan köpa amerikanska dollar. En intressant korrelation mellan statsskuldväxlar och statsobligationer illustreras i avkastningskurvan. Avkastningskurvan visar förväntad avkastning, eller avkastning på investeringen, över tid och beräknas med hjälp av en process som kallas bootstrap-metoden, som beräknar nollräntan för en rad värdepapper.
Som man kan förvänta sig är avkastningen på en investering vanligtvis högre när pengar investeras under en längre period. I denna normala situation lutar diagrammet uppåt, med lägre avkastning på kort sikt – tre månader till ett år – och högre avkastning på lång sikt – fem till 30 år. I sällsynta ögonblick av ekonomisk kris, är avkastningskurvan inverterad, vilket är en händelse som kallas bakåtriktad. I denna situation anses det vara mer riskabelt att inneha långfristiga värdepapper.