När man diskuterar skillnaderna mellan ras eller kulturella subkulturer är det viktigt att förbli kulturellt känslig. Ordet ”Chicano” ansågs till exempel vara nedsättande när det först dök upp, men senare generationer av mexikansk-amerikaner har sedan dess ansett det acceptabelt. Brasilianare kan anses vara latino, men anses inte vara latinamerikanska. Det är därför det är viktigt att förstå skillnaden mellan de tre ord som vanligtvis används för att beskriva de av spansk eller mexikansk härkomst.
Den enklaste av de tre kulturella identifierarna kan vara ordet Chicano. ”Chicano” syftar specifikt på mexikansk-amerikaner, eller någon annan med mexikanskt arv. När mexikanska arbetare och deras familjer först flyttade in i USA, kallades de ofta för ”Mexicanos”, som med tiden förkortades till ”Xicanos” eller ”Chicanos”. Till en början ansågs ”Chicano” vara nedsättande, något som liknar ”kinesisk” eller ”neger”. Så småningom anammade dock många i det mexikansk-amerikanska samhället termen, åtminstone informellt. Det finns fortfarande äldre mexikansk-amerikaner som ser ”Chicano” som något mindre än respektfullt. Den ska endast användas för att beskriva de av mexikansk härkomst, inte de av central- eller sydamerikansk härkomst.
Ordet ”Hispanic” är lite mer universellt än ”Chicano.” Historiskt sett ansågs områden erövrade av spanjorerna vara en del av en region som ursprungligen kallades Hispania. Moderna länder som kan spåra sin historia till Spanien anses nu vara latinamerikanska och inkluderar Mexiko, Centralamerika och större delen av Sydamerika där spanska är det primära språket. Det enda undantaget från denna spansktalande beteckning är Brasilien, som avgjordes av Portugal, inte Spanien. Alla medborgare i de länder som ursprungligen koloniserades av Spanien kan betraktas som latinamerikanska. Människor från Mexiko, El Salvador, Guatemala, Panama och andra områden söder om den amerikanska gränsen skulle alla betraktas som latinamerikanska.
”Latino” ligger mycket nära spansktalande i betydelse, men det inkluderar även andra länder som Brasilien. Den regionala beskrivningen ”Latinamerika” syftar nu på de länder där romanska språk (spanska, portugisiska) talas, men användes ursprungligen av Napoleon för att beskriva andra romansktalande (inklusive franska) territorier i hela Amerika. Att beskrivas som en latino anses inte vara nedsättande, även om det kan tolkas som en generisk för alla latinamerikanska kulturer, ungefär som att hänvisa till en korean eller japansk-amerikan som ”asiatisk”. Även om ”latino” kan vara politiskt och socialt korrekt, kan det vara mer kulturellt känsligt att lära sig en persons specifika arv och hänvisa till honom eller henne som ”nicaraguansk” eller ”guatemalan” snarare än att använda den bredare termen ”latino”.