Vad är skillnaden mellan konsonans och assonans?

Konsonans och assonans är poetiska former som liknar varandra genom att de båda har liknande ljud som upprepas genom en enda diktrad. Skillnaden mellan konsonans och assonans har att göra med typen av repeterande ljud som finns i raden. Assonans uppstår när vokalljud upprepas flera gånger inom en rad, medan konsonans har repetitiva konsonantljud genomgående, vanligtvis i mitten eller slutet av ord. Att använda dessa tekniker kan hjälpa en poet att lägga till en undermedveten mening till orden i hans dikt genom den effekt som liknande ljud har på läsaren eller lyssnaren.

Många människor tänker på poetiska anordningar endast i termer av vad orden i dikten betyder. Till exempel kan en poet använda tekniker som metafor eller liknelse för att extrahera mer än den bokstavliga betydelsen av orden på sidan. Det finns också anordningar med vilka poeter kan skapa effekter baserade på ljudet av orden i deras dikter. Två av dessa enheter, konsonans och assonans, uppnås på olika sätt men har ofta samma avsikt. De används båda för att lägga till mening till orden i dikten från hur de låter när de läses.

En grundläggande skillnad mellan de två formerna kan hittas i de ljud som varje enhet är associerad med. När det gäller assonans är dessa ljud rimmande vokalljud som förekommer i flera ord inom en rad. Orden i sig behöver inte nödvändigtvis rimma med varandra, men vokalljuden måste vara lika. Till exempel innehåller raden ”Regnet ödelade gravarna” assonans genom upprepningen av det långa ”a”-vokalljudet fyra gånger.

Däremot upprepar konsonans konsonantljud flera gånger genom en rad. När detta inträffar i början av ord, som i frasen ”rasande slåss med knytnävar”, är det känt som en separat teknik som kallas allitteration. Konsonans finns när konsonantljud upprepas i mitten eller i slutet av ord på en rad. Ett exempel på konsonans skulle vara raden, ”I mitten av pölen vaggade han.”

Det finns många sätt som poeter kan använda konsonans och assonans för att lägga till en extra dimension till sin poesi. Ordens ljud kan faktiskt betona ordens betydelse. Att använda dessa tekniker på ett extremt sätt kan dessutom ofta lägga till en antydan av humor till en dikt. Oavsett avsikt är effekten som skapas av hur orden låter när de talas tillsammans orsaken till att poeter använder konsonans och assonans så ofta.