Hypokalemi och hyperkalemi hänvisar båda till obalanser av kalium i blodomloppet. En lägre mängd kalium än normalt kallas hypokalemi och en högre mängd än normalt kallas hyperkalemi. Båda tillstånden kan klassificeras som milda eller svåra, beroende på graden av avvikelse från normala nivåer. Orsakerna till dessa två tillstånd och behandlingarna för dem skiljer sig åt, även om målet med att behandla båda tillstånden är att normalisera kaliumnivåerna.
En viss nivå av kalium i kroppen är nödvändig för en sund cellfunktion, särskilt muskel- och nervceller och hjärtfunktion. Detta näringsämne erhålls genom mat och lagras mestadels i kroppens celler med en liten andel som transporteras i blodet. Njurarna tar bort överskott av kalium som sedan utsöndras i urinen. Störningar i detta system kan leda till hypokalemi och hyperkalemi.
Njurproblem kan orsaka både hypokalemi och hyperkalemi, men i övrigt skiljer sig orsakerna till de två tillstånden. Högt kalium orsakas vanligtvis av njursjukdomar som minskar njurarnas förmåga att ta bort överskott av kalium. Cellskador orsakade av skada, kirurgi eller sjukdom kan få många celler att släppa ut sitt kalium i blodomloppet på en gång, vilket resulterar i hyperkalemi. Stor konsumtion av saltersättningsmedel kan också leda till högt kalium.
Låga kaliumnivåer orsakas oftast av att man inte konsumerar eller absorberar tillräckligt med näringsämnen. Ätstörningar, undernäring, sjukdomar eller att ta vissa mediciner kan störa konsumtion eller absorption av kalium. Att ta laxermedel kan också bidra till problemet. Njursjukdomar som leder till att för mycket kalium utsöndras kan också orsaka hypokalemi.
Allvarliga eller till och med livshotande konsekvenser kan uppstå av allvarliga fall av både hypokalemi och hyperkalemi, inklusive hjärtinfarkt. Många personer med hypokalemi har inga symtom eller bara vaga symtom, men vissa upplever svaghet, trötthet, svimning, muskelkramper, magkramper, förstoppning eller en förändring i hjärtats rytm. Hyperkalemi är liknande genom att de flesta människor har få symtom eller bara har vaga symtom som trötthet, men vissa människor blir illamående, har en oregelbunden eller långsam hjärtrytm eller en svag puls.
Behandlingen av hypokalemi är enkel och innebär att ge personen kalium via munnen eller intravenöst, även om eventuella underliggande tillstånd behöver behandlas annars kommer personens kaliumnivåer att sjunka igen. Hyperkalemi behandlas i allmänhet genom att minska kaliumkonsumtionen, men akutbehandling av svår hyperkalemi är mer komplex. Patienten kommer att ges mediciner för att minska kaliumnivåerna, samt mediciner som bekämpar effekterna av för mycket kalium på kroppen, inklusive intravenöst kalcium, insulin och glukos.