Den stora skillnaden mellan en preposition och adverb är att en preposition beskriver förhållandet mellan två saker, medan ett adverb beskriver eller modifierar en handling. Prepositioner inkluderar ord som ”på” och ”runt” som hjälper till att beskriva hur två objekt eller idéer är relaterade i termer av tid eller position. Adverb, å andra sidan, används för att beskriva ett enda ord eller föremål; de modifierar vanligtvis verb, adjektiv och andra adverb och inkluderar ord som ”snabbt” och ”mycket”. Denna tydliga distinktion mellan en preposition och adverb kan dock bli lite förvirrande, eftersom en prepositionsfras kan fungera som ett adverb i vissa meningar.
Ett av de enklaste sätten för någon att förstå skillnaden mellan en preposition och adverb är att han eller hon först vet vad varje typ av ord gör. En preposition används i en mening för att indikera förhållandet mellan två objekt eller idéer, i termer av rum eller tid. De är ofta positionella till sin natur, eller ger information om när något gjordes i förhållande till något annat.
Till exempel, i ett uttalande som ”Ekorren på trädet” är ordet ”på” en preposition eftersom det beskriver ekorrens position. I det här exemplet är frasen ”på trädet” en prepositionsfras som helt svarar på frågan ”Var är ekorren?” även om ”på” är den enda prepositionen i den. I det här exemplet är ”trädet” en substantivfras och objektet för prepositionen.
Den stora skillnaden mellan en preposition och adverb är att ett adverb beskriver ett visst objekt eller en åtgärd genom att modifiera den. I en mening som ”Ekorren sprang snabbt upp i trädet” är ordet ”snabbt” ett adverb som modifierar det sätt på vilket ekorren sprang. Adverb kan också modifiera adjektiv, som ordet ”alltså mer” i ”allt mer läskigt” och andra adverb, ”mycket” i frasen ”mycket snabbt.” Användningen av adverb i en mening ger information om hur en åtgärd vidtogs, i föregående exempel frågan om ”Hur sprang ekorren?” besvaras av adverbet ”snabbt.”
Som enskilda ord är en preposition och adverb ganska olika, men det finns ett sätt på vilket de kan vara lika. Prepositionsfraser kan ibland användas som adverbial i en mening. Det betyder att de fortfarande har formen av en prepositionsfras, vanligtvis börjar med en preposition som följs av en substantivfras, men de har funktionen av ett adverb.
I en mening som ”Ekorren sprang upp i trädet” fungerar prepositionsfrasen som ett adverb. Även om det svarar på frågan om ”vart sprang ekorren?” det fungerar också som en modifierare för ordet ”sprang”. Prepositionsfrasen kan bytas ut mot ett enordsadverb, ”Ekorren sprang snabbt”, för att visa hur dessa funktioner är utbytbara. En preposition och adverb är fortfarande olika typer av ord. Prepositionen ”på” i uttalandet ”Ekorren på trädet” kunde inte bytas ut mot ett adverb som ”lyckligt” eller ”helt”.