Huvudskillnaden mellan en marknadsekonomi och en kommandoekonomi är att en marknadsekonomi i allmänhet är fri från statlig kontroll medan en kommandoekonomi planeras i praktiskt taget varje steg av statliga krafter. I en marknadsekonomi bestäms produktionsnivåer och priser för varor och tjänster av producenterna själva utifrån efterfrågan på dessa varor och tjänster. Däremot bestäms element som produktionsnivåer, priser och till och med löner i en kommandoekonomi, även känd som en planekonomi, av statliga övervakare. De flesta ekonomier i världen har faktiskt egenskaper av båda typerna och är kända som blandekonomier.
Det finns två ytterligheter som kan avgöra hur en ekonomi utvecklas. I en rent fri marknadsekonomi skulle regeringen i den nationen inte ha något att säga till om i någon aspekt av ekonomin. Den andra ytterligheten är en planekonomi, som kontrolleras praktiskt taget utan undantag av regeringen. Nästan alla skillnader mellan en marknadsekonomi och en kommandoekonomi härrör från denna huvudsakliga divergens i filosofin.
Konsumenter och producenter av varor har all makt i en rent fri marknadsekonomi. Lagarna för utbud och efterfrågan kommer att styra hur många varor som produceras och vad priserna för dessa varor kommer att vara. Konkurrens mellan olika företag bidrar till att säkerställa att överskott eller brister inte uppstår, eftersom dessa företag kommer att vara ekonomiskt motiverade att maximera effekten av sin produktion.
Däremot dikteras en kommandoekonomi av regeringens önskemål. Regeringen ska fatta beslut om vilka varor som produceras och vem som ska få chansen att producera dem. De företag som väljs ut för produktionstullar måste vanligtvis dela sin vinst med regeringen, som också bestämmer hur varor ska fördelas till varje geografisk region och vad priserna blir.
Det är sällsynt att varken marknadsekonomi eller kommandoekonomi existerar i sin renaste form. Kina ansågs länge vara en kommandoekonomi, men det har vidtagit åtgärder under de senaste åren för att uppmuntra entreprenörskap för sina medborgares räkning. Dessutom finns det många marknadsekonomier som inkluderar någon form av statlig intervention. Till exempel kan en regering i en marknadsekonomi anta program för att hjälpa de fattiga eller göra justeringar av ekonomiska mekanismer som räntor för att stimulera stagnerande tillväxt. Av dessa skäl är blandekonomier den dominerande ekonomiska modellen i världen.