Skillnaden mellan alliteration och assonans på engelska är att alliteration är den komplementära användningen av identiska konsonanter i början av ord, där assonans är användningen av kompletterande identiska vokalljud i ett ord. Dessa två idéer är allestädes närvarande i vissa typer av poesi och prosa, särskilt i klassiska epoker, där författare använde dem ganska frikostigt för dramatisk effekt. Dessa två litterära konventioner är tekniskt olika, även om de kan fungera på ungefär samma sätt.
Förutom allitteration och assonans är det viktigt att känna igen ett annat liknande element som kallas konsonans. Konsonans är överensstämmelse eller användning av identiska konsonanter i alla delar av ett ord, där alliteration specifikt är användningen av identiska konsonanter i början av ord. Således är allitteration den enda medlemmen av de tre som är knuten exklusivt till början av ord. Dessa termer representerar mycket liknande idéer, även om var och en är tekniskt olika; följaktligen är det vanligt att de blir förvirrade i samtalet.
En av de mest primära användningarna av allitteration kommer från en lång historia av användning inom det engelska språket. Forntida former av engelska, som gammalengelska, använder alliteration flitigt. Andra språk som fornnordiska och saxiska använde också alliteration, där överensstämmelsen mellan konsonantljud hade en viss kraft för respektive språkgemenskap.
En annan skillnad mellan allitteration och assonans är i de unika typer av ljud som dessa metoder ger en mening eller en fras. Allitteration är något som i modern tid är användbart i speciella fraser som kallas ”tungvridare”. Till exempel använder frasen ”Sally sålde snäckskal vid havsstranden” en slags förskjuten alliteration, som vacklar mellan det initiala ”s”-ljudet och ”sh”-ljudet, för att visa barn hur man kan skilja mellan dessa två konsonanter. Allitteration kan också vara användbar i andra föremål som kallas mnemoniska enheter, där individer kommer på sina egna ”fångstfraser” för att komma ihåg komplexa buntar av ord för säkerhetslösenord eller andra ändamål.
Däremot används assonans mer för att visa de unika vokalljuden som finns på det engelska språket. Till exempel, om någon säger ”Bräck inte din insats”, kan de visa hur olika grupper av bokstäver bildar samma ”långa” vokalljud. Detta ger nybörjare mer en uppfattning om hur ett givet vokalljud representeras på olika sätt på papper för att representera olika betydelser. Allitteration och assonans kan därför båda användas som effektiva verktyg för att lära ut olika delar av uttal och stavning.