Senatsutfrågningar är en viktig del av den amerikanska senatens arbete. Båda kongresshusen håller utfrågningar för att samla in information, granska statliga organisationers prestationer och utreda eventuella fel. Dessutom håller senaten bekräftelseutfrågningar för att godkänna utnämningar gjorda av den verkställande makten.
Det finns fyra huvudtyper av senatsutfrågningar. Lagstiftningsutfrågningar är utfrågningar som syftar till att samla in information som en del av processen för att utarbeta lagstiftning. Senaten, eller senatens kommitté som ansvarar för lagstiftningen, kallar in vittnen för att avge vittnesmål som rör ämnet för den föreslagna lagstiftningen. Denna typ av utfrågning tjänar en av kongressens viktigaste uppgifter, att föreslå och anta lagstiftning. Rapporterna från kongressens lagstiftande utfrågningar utgör ofta grunden för efterföljande lagstiftning.
Tillsynsutfrågningar är senatsutfrågningar som undersöker hur statlig verksamhet fungerar. Även om den verkställande makten är ansvarig för att genomföra kongressens instruktioner, behåller kongressen rätten och ansvaret att övervaka dess arbete. Detta är en del av systemet med kontroller och avvägningar som löper genom hela den amerikanska regeringens struktur. Förfarandet för en tillsynsförhandling liknar en lagstiftande utfrågning, genom att den involverar senaten, eller en kommitté, som kallar in vittnen för att ge information om ett visst ämne.
Utredningsförhör liknar på vissa sätt tillsynsförhör. I en utredningsutfrågning utreder senaten missförhållanden, i första hand av regeringstjänstemän men även i fall då man har fastställt att en situation kräver någon form av lagstiftande inblandning. Ett exempel på denna typ av utfrågning är Senatens krigsutredningskommitté, som bildades 1947 för att undersöka påståenden om korruption i krigstidsupphandlingar. Vissa utredningsutfrågningar i senaten leder till åtal, medan andra, som krigsutredningskommittén, inte gör det.
Lagstiftnings-, tillsyns- och utredningskommittéer är gemensamma för både senaten och representanthuset. Konfirmationsförhör förekommer däremot bara i senaten. I dessa senatsutfrågningar bestämmer senaten huruvida en person som utsetts av den verkställande grenen ska godkännas eller inte. Senaten utövar denna rätt som en del av sin roll som ”råd och samtycke”. Positioner som kräver utfrågningar av senaten inkluderar högsta domstolens domare, ambassadörer och andra högre regeringstjänstemän.
En annan aspekt av senatens roll som ”råd och samtycke” är dess ansvar att ratificera fördrag. Senatsutfrågningar som rör fördrag och liknande regeringsöverenskommelser är, liksom konfirmationsutfrågningar, ofta rutin. Emellertid kan de ibland leda till radikala förändringar i regeringens politik.