Sekundär betoning är en specifik typ av betoning och intonation som lingvister definierar som en betoning som är underkastad en annan primär betoning inom ett specifikt flerstavigt ord. För att uttrycka det på ett annat sätt är den primära betoningen den mest betonade stavelsen i ett ord, och den sekundära betoningen är den näst mest intensivt betonade stavelsen. Språkvetare och andra experter använder primär och sekundär betoning tillsammans med andra betoningselement, såsom tertiär tress, obetonade stavelser och andra språkelement som har att göra med språkets övergripande ton och kadens.
Med tanke på primär och sekundär stress i ord har experter identifierat olika typer av stress och intonation som kan fungera som primär eller sekundär stress. En av dessa kallas informativ eller ”tonisk” stress, där tonhöjden på rösten kan indikera stress för en stavelse. En annan kallas ibland ”sann” eller ”fonemisk” stress, där andningsförändringar kan orsaka stressförändringar.
Det är viktigt att notera att sekundär betoning vanligtvis bara gäller längre ord med fyra eller fler stavelser. I dessa längre ord kan det vara användbart att bryta ner hela ordet genom betoning och undersöka var både primära och sekundära betoningar ligger. Till exempel, i ordet ”kontraintuitiv”, som inkluderar sex stavelser, är de flesta experter i allmänhet överens om att den fjärde stavelsen får den primära betoningen och den första stavelsen får den sekundära betoningen. Ett sätt att människor arbetar med denna betoningsbeteckning är att förklara att betoningen av detta ord delar upp det i två delar, en börjar med den första stavelsen och den andra börjar med den fjärde stavelsen.
Ett annat populärt inslag av stress kallas den reducerade vokalen. Reducerade vokaler är extremt viktiga för att förstå mer om stressen i det engelska språket. Till exempel, med ordet ”avsiktlig”, kan lingvister bryta ner betoningen och förklara hur den primära betoningen på den andra stavelsen relaterar till tre obetonade vokaler i de återstående stavelserna. Den första är ”e” i den första stavelsen, där vokalen är kraftigt förkortad. Den andra är ”åt”, som på liknande sätt reduceras om ordet används som ett adjektiv, men får en sekundär betoning om ordet används som verb.