Schengenavtalet är ett fördrag från 1985 som undertecknades av Frankrike, Västtyskland, Luxemburg, Belgien och Nederländerna, där länderna enades om att vidta åtgärder för att minska gränskontrollerna mellan dem. Före första världskriget var det möjligt att resa i hela Europa utan pass; gränskontroller som kräver utfärdande och kontroll av pass började under kriget och förblev i kraft efter att det var över. Schengenavtalet var inriktat på att ta bort dessa kontroller från första världskriget. 1990 undertecknades ett kompletterande fördrag och de kallas tillsammans för Schengenavtalet. Ytterst var målet med avtalet att över tid möjliggöra fri rörlighet för människor mellan dessa länder.
För att nå målet om fri rörlighet över gränserna var de första stegen som togs med bestämmelserna i 1985 års Schengenavtal att fördragets undertecknare skulle anta ett standardiserat system av politik som involverade både asyl- och viseringskrav. Passkontrollerna avskaffades; istället för att stanna och söka igenom varje fordon, kunde de med en grön visumsymbol på vindrutan köra rakt igenom. En grupp vakter fanns dock kvar vid gränserna för att visuellt kontrollera fordon som passerade. Samtidigt sammanställdes en mycket stor databas, Schengens informationssystem, så att länderna kunde dela information över gränserna om både personer och varor som transiterade det som blivit känt som Schengenområdet. 1990 tog ett ändrat Schengenavtal dessa steg ytterligare genom att införa bestämmelser som skulle leda till att gränskontrollerna helt avskaffades.
Schengenområdet fungerar mycket likt en enskild stat när det gäller internationella resor. Det finns gränskontroller för personer som reser in och ut ur området, men inga inre gränskontroller finns. Från början med fem nationer har denna gränslösa zon expanderat till att täcka mer än två dussin länder i Europa med en total befolkning på mer än 400 miljoner människor.
Det tog cirka 10 år innan alla bestämmelser i Schengenavtalet genomfördes. På den tiden stängdes gränsstationer och togs ofta bort. Deltagande länder är skyldiga att undanröja alla hinder för det fria trafikflödet vid de inre gränserna. Resenärer bör notera att alla vanliga gränskontroller, såsom kraven på att visa pass och visum, fortsätter att existera för att komma in i Schengenområdet. Efter att ha kommit in i området kommer resenären att kunna röra sig fritt över de inre gränserna för de länder som deltar i Schengenavtalet.