Inom informationsteknologi beskriver termen sårbarhetshantering processen att identifiera och förhindra potentiella hot på grund av sårbarheter, från att äventyra integriteten hos system, gränssnitt och data. Olika organisationer delar upp ledningsprocessen i flera steg, och de identifierade komponenterna i processen kan variera. Oavsett sådana variationer innefattar dessa steg vanligtvis följande: policydefinition, miljöetablering, fastställande av prioriteringar, åtgärder och vaksamhet. Genom att följa förkroppsligandet av varje steg ger IT-chefer och säkerhetsanalytiker en kärnmetod som effektivt kan identifiera hot och sårbarheter, samtidigt som de definierar åtgärder för att mildra potentiella skador. Objektivt sett är hanteringsprocessen att förstå de potentiella hoten innan de kan dra fördel av sårbarheter i båda systemen och processerna som är involverade i att komma åt dessa system, eller de data som finns i dem.
Policydefinition avser att fastställa vilka säkerhetsnivåer som krävs med avseende på system och data i hela organisationen. Efter att ha etablerat dessa säkerhetsnivåer kommer organisationen att behöva bestämma nivåer för åtkomst och kontroll av både system och data, samtidigt som dessa nivåer exakt kartläggs till organisationens behov och hierarki. Därefter är en korrekt bedömning av säkerhetsmiljön baserad på de etablerade policyerna avgörande för effektiv sårbarhetshantering. Detta innebär att testa säkerhetsläget, noggrant bedöma det, samtidigt som man identifierar och spårar fall av policyöverträdelser.
Efter identifiering av sårbarheter och hot måste processen för sårbarhetshantering korrekt prioritera kompromissåtgärder och säkerhetstillstånd. Involverad i processen är att tilldela riskfaktorer för varje identifierad sårbarhet. Att prioritera dessa faktorer efter varje risk som utgörs av informationsteknologimiljön och organisationen är avgörande för att förhindra katastrofer. När den väl har prioriterats måste organisationen vidta åtgärder mot de sårbarheter som identifierats, oavsett om det är associerat med att ta bort kod, ändra etablerade policyer, stärka sådan policy, uppdatera programvara eller installera säkerhetskorrigeringar.
Fortsatt övervakning och pågående sårbarhetshantering är avgörande för organisationssäkerhet, särskilt för organisationer som är mycket beroende av informationsteknologi. Nya sårbarheter presenteras nästan dagligen med hot från en mängd olika källor både internt och externt som försöker utnyttja IT-system för att få obehörig åtkomst till data, eller till och med starta en attack. Därför är fortsatt underhåll och övervakning av sårbarhetshanteringsprocessen avgörande för att mildra potentiella skador från sådana hot och sårbarheter. Policyer och säkerhetskrav måste båda utvecklas för att även spegla organisationens behov, och detta kommer att kräva fortsatt utvärdering för att säkerställa att båda är anpassade till organisationens behov och organisationens uppdrag.