Det primära sambandet mellan läkemedlet furosemid och kalium är att medicineringen ofta resulterar i en förlust av mineralet, vilket ökar risken för hypokalemi. Kalium är ett avgörande mineral och elektrolyt som hjälper till att upprätthålla den optimala funktionen hos alla mänskliga vävnader, celler och organ. Furosemid är en typ av vattenpiller eller loopdiuretikum som får njurarna att driva ut vatten och salt från kroppen. Med detta överskott av vatten drivs också kalium ut. Som ett resultat av kopplingen mellan furosemid och kalium måste de som tar läkemedlet ofta konsumera ett kaliumtillskott eller kaliumrika livsmedel för att bekämpa förlust av mineralet.
Det finns olika användningsområden för läkemedlet furosemid, men det ordineras oftast för att minska ödem och vätskeretention orsakad av lever- och hjärtproblem eller för att behandla högt blodtryck, vilket är högt blodtryck. Det finns antingen som tablett eller vätska och tas vanligtvis en eller två gånger om dagen. Denna medicin är ett loop-diuretikum eller vattenpiller som fungerar genom att få njurarna att driva ut överflödigt vatten och salt i patientens urin. Kopplingen mellan furosemid och kalium gör att kalium och andra vitaminer och mineraler ofta utvisas från kroppen också, vilket ökar patientens risk för hypokalemi eller låga kaliumnivåer när de tar läkemedlet.
Kalium är ett mineral som är nödvändigt för att njurarna, hjärtat och matsmältningssystemet ska fungera optimalt. Muskler och nerver kräver också kalium för att fungera. Dessutom är kalium en elektrolyt som hjälper till att leda elektricitet i kroppen. Detta mineral och elektrolyt finns inuti varje cell i människokroppen.
En patient som tar furosemid måste vara medveten om sina kaliumnivåer. Om kaliumnivåerna sjunker för lågt kan hypokalemi utvecklas. Symtom inkluderar svaghet eller brist på energi, muskelkramper och magproblem. Detta tillstånd kan vara livshotande när ett oregelbundet hjärtslag utvecklas och bör behandlas av en läkare.
Som ett resultat av sambandet mellan furosemid och kalium kan en läkare schemalägga en serie blodprover för en patient som tar läkemedlet. Dessa blodprover kommer att hjälpa läkaren att övervaka patientens kaliumnivåer. Vid behov kan patienten behöva ta ett kaliumtillskott eller konsumera kaliumrika livsmedel för att bekämpa förlusten av mineralet genom urinering. Vissa versioner av furosemid innehåller till och med en extra dos kalium.
Istället för att ta ett kaliumtillskott, kan patienter överväga att införliva mer kaliumrika livsmedel i sin kost som en konsekvens av kopplingen mellan furosemid och kalium. En halv kopp apelsinjuice, avokado eller kokta torkade bönor är alla källor till mineralet. En stor banan, en bakad potatis eller en kopp tomatjuice innehåller också mycket kalium. Patienter som tar furosemid har vanligtvis två portioner av en kaliumrik mat dagligen.
Förutom en förlust av kalium är andra biverkningar associerade med furosemid. Det vanligaste är frekvent urinering som kan pågå i upp till sex timmar efter att ha tagit en dos men som gradvis bör minska efter flera veckor. Ytterligare biverkningar inkluderar muskelkramper, gastrointestinala problem och huvudvärk. De som upplever tecken på en allvarlig allergisk reaktion som halsont, svåra utslag eller andningssvårigheter bör omedelbart uppsöka läkare.