Kvinnor rekommenderas vanligtvis att ta ett Papanicolaou-test – även känt som ett cellprov – minst en gång med några års mellanrum, eftersom denna medicinska undersökning kontrollerar avvikelser i livmoderhalsen. När resultaten av detta screeningtest visar onormala celler som kan indikera livmoderhalscancer eller vaginal infektion, beställer många läkare en kolposkopi. Detta är ett diagnostiskt test som gör att läkare kan ta en närmare titt på livmoderhalsen innan de fastställer orsaken till de onormala cellerna. Sålunda är det huvudsakliga sambandet mellan ett cellprov och kolposkopi att båda används för att ställa en diagnos angående cervikala abnormiteter.
Under ett cellprov, för en läkare in ett spekulum i patientens slida så att livmoderhalsen är synlig. Livmoderhalsen svabbas sedan så att cellerna kan samlas in och skickas till ett laboratorium, där cellerna undersöks noggrant med hjälp av ett mikroskop. Detta innebär att resultatet av ett cellprov tar vanligtvis några veckor innan de skickas tillbaka till läkaren, som sedan låter patienten veta om onormala celler upptäcks. En av huvudskillnaderna mellan ett cellprov och kolposkopi är att pap-testet endast används för att screena, medan kolposkopin kan användas för att ställa en diagnos eller kräva fler tester. Därför är både ett cellprov och kolposkopi vanligtvis nödvändiga för att definitivt fastställa problemet.
Kolposkopi är vanligtvis lika kort och smärtfri som ett cellprov, även om vissa läkare kan utföra procedurer under testet som orsakar obehag. Under undersökningen applicerar läkaren en ättiksyra på livmoderhalsen för att göra onormala celler lätta att upptäcka. Nästa steg är att placera ett kolposkop, som är ett elektriskt mikroskop, framför slidan så att livmoderhalsen kan ses. Under denna diagnostiska medicinska undersökning fokuserar läkaren på de vita fläckarna i livmoderhalsen, eftersom dessa områden indikerar onormala celler. I vissa fall visar både cellprovet och kolposkopin att inget är fel, i vilket fall läkaren inte kommer att se några onormala celler under testningen.
Om kolposkopin visar att det finns onormala celler, väljer många läkare att utföra en biopsi för att få ett vävnadsprov för ytterligare testning. Detta kan kännas som en nypa och tenderar att orsaka milda magkramper och lätta blödningar efteråt. Vävnaden som samlas in under biopsi skickas till ett labb för en patolog att undersöka. I vissa fall visar resultaten tecken på livmoderhalscancer, då mer tester vanligtvis krävs innan behandlingen påbörjas. De flesta fall når aldrig biopsistadiet, eftersom både cellprovet och kolposkopin indikerar mildare problem, såsom en vaginal infektion, inflammation eller humant papillomvirus (HPV).