Löpars knä, även känt som patellofemoralt smärtsyndrom, är en sjukdom i knäet som vanligtvis drabbar idrottare. Hos en person med löparknä är knät smärtsamt, särskilt när det jobbas, och det kan kännas varmt vid beröring eller bult efter träning. Detta problem är inte begränsat till löpare; alla idrottare som är involverade i en sport som anstränger knät hårt, såsom skidåkning, kan utveckla löparknä. Det finns ett antal behandlingsalternativ tillgängliga för löparknä, och det är viktigt att komma ihåg att tidigt ingripande är viktigt. Vid det första tecknet på belastning och smärta bör en idrottare ge behandling.
Problemet har vanligtvis inte sitt ursprung i knät. Löparens knä orsakas mer typiskt av dålig löpform, vilket kan vara resultatet av dålig träning eller resultatet av en löpares anatomi. Människor med platta fötter, knän och ovanliga naturliga gångarter kan utveckla löparknä. Likaså kan personer med underutvecklade muskler i benen och individer som övertränar skada sina knän.
Vad som händer med löparknä är att knäskålen rör sig något ur linje, vilket sätter press på det underliggande brosket i knät. Brosket blir inflammerat och börjar slitas bort, vilket orsakar inflammation och smärta i knät. Dessutom börjar benen i leden skrapa mot varandra, vilket orsakar ytterligare smärta. Smärtan är vanligtvis centrerad runt framsidan av knät.
Den omedelbara behandlingen för löparknä är RICE: vila, is, kompression och höjd. Detta minskar inflammationen och ger knät en chans att börja läka. Om RICE-terapi ges vid första uppkomsten av smärta, kan det lösa problemet, särskilt om idrottaren fokuserar på att stretcha ordentligt innan du tränar, värma upp och kyla ner ordentligt och arbeta på formen. En personlig tränare kan ge tips, och vissa idrottare kan upptäcka att det hjälper att bära skoinlägg och andra anordningar för att förbättra sin ställning och gång.
Om löparknä tillåts bestå utan behandling, kan det bli nödvändigt med mer aggressiv behandling utöver den grundläggande vilan, isen, kompressionen och höjden. Denna behandling kan innefatta såväl sjukgymnastik som kirurgi. Kirurgiska ingrepp utförs för att avlägsna skadad vävnad, och ibland för att återuppbygga delar av knät i fall av extrem skada. Efter operationen kommer idrottaren att behöva delta i sjukgymnastik för att återuppbygga styrka och lära sig att använda knät på ett säkert sätt.