Rörlig kostnadsberäkning är termen som används för utgifterna, inklusive alla rörliga kostnader, såsom de tillverkningskostnader som är direkt relaterade till produktionen och tillverkningen av produkterna. Dessa kostnader är direkta arbetskostnader, direkta materialkostnader och de rörliga fabrikskostnaderna. De kallas rörliga kostnader eftersom de är direkt kopplade till tillverkningsprocesserna och varierar med avseende på produktionsvolymen. Detta inkluderar inte de kostnader som är fasta, oavsett om de används under processen eller används innan produktionen startar. Den rörliga kostnaden exkluderar kostnader relaterade till lönerna för de anställda och den övriga personalen.
Marginal eller direkt kostnad kan också användas för att hänvisa till rörlig kostnad. Den har använts för ekonomisk utvärdering, generering av finansiella och skattemässiga rapporter och andra ekonomiska syften. Det ger en djupgående analys av produkterna och deras kostnader. Den rörliga kostnaden är användbar för de interna och externa affärsrelationerna, såsom förhållandet mellan de rörliga kostnaderna och de fasta kostnaderna. Denna redovisningsmetod är mer användbar eftersom de fasta kostnaderna beräknade per enhet varierar när volymerna ändras, men de rörliga kostnaderna, eller marginalkostnaderna, förblir konstanta för olika försäljnings- och tillverkningsvolymer.
Den information som är obligatorisk för utvärderingen av kostnadsvinstanalysen tillhandahålls av denna metod. Dessutom finns det ofta ett fall att förvaltningsmyndigheterna betraktar enhetsproduktkostnaderna som de rörliga kostnaderna under absorptionskostnaden. Men i rörlig kostnad är detta inte ett problem eftersom det bara innehåller de rörliga kostnaderna relaterade till produktionen. Variabel kostnad förklarar tydligt och skildrar effekterna av de fasta kostnaderna på vinsten och försäljningen, eftersom de fasta kostnaderna visas tydligt i resultaträkningarna.
Marginalkostnaderna är de kostnader som erhålls genom att subtrahera alla rörliga kostnader från de totala försäljningsintäkterna. I rörlig kostnad bestäms intäkterna på den totala försäljningen, snarare än på en produkt per enhet. Den bestäms genom subtraktion av de fasta kostnaderna från täckningsbidraget. Trots det faktum att variabel kostnad är mer användbar än någon annan redovisningsmetod, är absorptionskostnad mer vanligt förekommande. Det kan vara anledningen till att de fasta kostnaderna är lika betydande som de rörliga kostnaderna.