Rope-a-dope är en riskabel boxningsstrategi som känd som Muhammad Ali använde mot George Foreman i Heavyweight Championship-matchen som hölls den 30 oktober 1974 i Kinsasha, Zaire. Matchen kallas Rumble in the Jungle på grund av den explosiva handlingen mellan de två stora kämparna.
Ali var den bättre tekniska fightern medan Foreman ”the bruiser” slog ett hårdare slag. I den första omgången av kampen gjorde Ali flera tekniska träffar men Foreman förblev oberörd. I den andra omgången ändrade Ali sin strategi och lade sig ofta mot repen, vilket gjorde att Foreman kunde utmatta sig själv genom att slå upprepade slag, mestadels till Alis skyddande armar. Ali låg också ofta mot Foreman, vilket tvingade Foreman att hålla upp sin vikt samtidigt som han fortsatte att stöta. Vid omgång fem var Foreman utmattad medan Ali hade tagit varje tillfälle att få utvalda slag mot Foremans ansikte och huvud när den stora fightern släppte sin vakt. Vid omgång åtta var Foremans slag svaga och ineffektiva och Ali vann matchen på knockout. Efter slagsmålet utbröt mycket kontrovers och Foreman hävdade så småningom att han hade blivit drogad.
Idag hänvisar rope-a-dope till vilken strategi som helst som innebär att man spelar förloraren för att komma ut som vinnare. Rope-a-dope-strategin förutsätter behovet av skarpa tekniska färdigheter för att ”ta träffarna” på minussidan, och smart timing för att bryta igenom i rätt ögonblick för att vinna seger. Politiska strateger, förståsigpåare, politiker, affärsmän och till och med stridstaktiker använder frasen för att hänvisa till riskabla manövrar som tar en från en position som den skenbara underdogen till en segrare.
Rope-a-dope anpassades till Ropeadope för namnet på ett oberoende skivbolag 1999, grundat av Andrew Hurwitz. Etiketten producerar jazz, hiphop, electronica och är värd för en exklusiv, urban klädlinje. Från och med februari 2007 har etiketten blivit Ropeadope Digital med all musik exklusivt släppt digitalt online. Digitala artister på etiketten är banbrytande för en ny produktionsstruktur och behåller rättigheterna till sina mästare, med royalties som delas mellan artist och bolag. En intressant parallell kan göras till märkets rope-a-dope-strategi, som omfamnar Internet och tillåter artister att behålla rättigheterna till hans eller hennes verk, snarare än att slåss mot Internet och lämna artister som saknar det, vilket utan tvekan har varit historien om Recording Industry Association of America (RIAA).