Robinson-Patman Act är en lag från 1936 som förbjuder diskriminerande prissättningsmetoder. Lagen förbjuder specifikt att olika priser tas ut av olika köpare, enbart baserat på det faktum att köparna är olika. Lagen är tänkt att hjälpa mindre köpare som kan ha en konkurrensnackdel när det gäller att konkurrera mot större köpare som köper större kvantiteter. Till exempel kan Robinson-Patman-lagen åberopas om återförsäljare av stora, stora lådor säljer varor till ett lägre pris än andra återförsäljare kan få dem för.
Enligt Robinson-Patman-lagen måste varor säljas för samma pris, oavsett vem köparen är, om inte vissa villkor är uppfyllda. Även om lagen gäller många olika produkter, var vissa produkter undantagna från lagen. Dessa undantag omfattade produkter som telekommunikationstjänster och tidningsreklam. Lagen gäller inte heller om produkterna som köps är jämförbara i kvalitet och köps nästan samtidigt som köpet från annan köpare.
Det övergripande syftet med lagen är att se till att det råder rättvis konkurrens och ger mindre återförsäljare jämställdhet med större. Detta säkerställer kanske inte de mindre företagens överlevnad, men det ger dem ett sätt att få produkterna från leverantören till ett pris som är jämförbart med andra återförsäljare. Det ger alltså den mindre återförsäljaren en chans att konkurrera baserat på vinstmarginaler.
Det finns ett antal olika hinder som gör brott mot Robinson-Patman-lagen svåra att bevisa. Även om prisskillnaden kan vara lätt att bevisa när informationen har tagits emot, kan det vara extremt svårt att hitta ett sätt att få den informationen. Ofta är priserna som större köpare förhandlar fram proprietär information, och dessa priser är inte allmänt tillgängliga för allmänheten, och särskilt inte för konkurrenter.
Ett av Robinson-Patmanlagens främsta försvar är att kostnadsskillnader står för skillnaderna i de uttagna priserna. Om det till exempel kostar en företagare mer att leverera en mindre kvantitet, per enhet, kan priset justeras därefter. Detta leder till en av de viktigaste kritikerna mot lagen – att det är nästan omöjligt att verkställa när det gäller prisskillnader baserade på kvantitet.
Robinson-Patman-lagen var inte den första eller sista akten som försökte eliminera prisdiskriminering. Dess omedelbara föregångare var Clayton Antitrust Act från 1914. Kongressen antog båda dessa lagar i ett försök att följa upp Sherman Antitrust Act från 1890, som försökte bryta upp monopol. Robinson-Patman-lagen följdes senare av Celler-Kefauver-lagen från 1950, som satte ytterligare restriktioner för monopol i ett försök att öka konkurrensen.