Racketeer Influenced and Corrupt Organizations Act (RICO) var en banbrytande lag som antogs i USA 1970 med målet att ekonomiskt förlama maffian. Förutom att användas mot medlemmar av maffian, kan RICO också användas i en mängd andra omständigheter. Under RICO utökades omfattningen av potentiella åtal mot personer som deltar i organiserad brottslighet, tillsammans med påföljderna vid fällande dom.
För att en lagöverträdare ska falla under RICO-reglerna och åtalas för utpressning måste han eller hon bryta mot två av 35 lagar inom 10 år, och överträdelserna måste kopplas ihop på något sätt. Till exempel ingår både våldtäkt och mord i RICO-reglerna, men någon som begår en våldtäkt och ett mord skulle inte nödvändigtvis åtalas enligt RICO om inte brotten kan kopplas till organiserad brottslighet på något sätt. Eftersom RICO-anklagelser bygger på att bevisa ett beteendemönster, snarare än specifika brott, är de i allmänhet lättare att bevisa i domstol.
Historiskt sett skulle personer som ställdes inför domstol med anklagelser om deltagande i organiserad brottslighet flytta för att dölja bevisen. Enligt RICO kan tillgångar för misstänkta frysas, vilket hindrar dem från att dölja sina vinster tills fallet kan lösas. Om RICO-anklagelsen bevisas kan det resultera i upp till 20 års fängelse för varje fall av utpressning, tillsammans med ett förverkande av alla utpressningsrelaterade tillgångar, inklusive de som är knutna till legitima företag. Vidare kan även ekonomiskt skadestånd utdömas.
RICO slår mot den finansiella kärnan av organiserad brottslighet, genom att se till att legitima företag inte kan användas som skydd. Det tillåter också civilrättsliga anspråk, vilket innebär att personer som känner att de har kommit till skada till följd av utpressning också kan väcka åtal, vilket resulterar i ännu fler straff. För att kunna driva civilrättsliga åtal enligt RICO måste kärande kunna uppfylla en specifik uppsättning kriterier.
Eftersom de ekonomiska återverkningarna av en RICO-avgift kan vara ganska betydande, bestämmer sig många brottslingar för att försöka göra en överenskommelse. I utbyte mot att de får behålla en del av sina tillgångar kan de ge upp andra medlemmar i en kriminell organisation eller erbjuda sig att hjälpa till med en utredning. Detta ger åklagare ett kraftfullt verktyg att använda mot organiserad brottslighet, vilket kan vara oerhört användbart i pågående utredningar där det är svårt att peka ut de stora aktörerna i en organiserad brottslighet.